voff

Apropå det där knepiga djuret människa och att ingenting någonsin är enkelt, framförallt inte moral och etik och att man faktiskt kan vara både väldigt ond och väldigt medkännande:

Och kanske att man i görligaste mån får försöka att se allting för vad det är och inte i analogier med annat. Och kanske någonting om faran i det där med att grunda moraliska resonemang på känslor och storvulna idéer om människonatur, folksjäl och annat som är så långt ifrån nytert resonerande utifrån den verklighet man lever i man bara kan komma.

Och det här är apropå dumma människor med illa definierade men avgjort islamassocierade olustkänslor inför prospektet att en dag vakna upp med Turkiet i EU. Hittat via Johan Norberg.

Och igår var det Europadagen och jag såg litet fler unionsflaggor än vanligt, vilket gjorde mig på gott humör. Sedan kommer man ju givetvis hem och sätter på radion och får höra någon övervintrad 68-tomte som piper, gnäller och kvider över att EU är så hemskt och odemokratiskt (och att allt går åt helvete, de dumma kapitalisterna eldar med barn i stora ugnar, det var bättre förr när Palme var med och en biobiljett kostade en femtioöring och färgerna är inte längre lika klara som de var när jag var liten, det måste bero på kapitalismen). Och nå, just det stämmer ju. EU är ju inte demokratiskt, men frågan är ju litet vad det innebär och varför det är så. Organisationen är ju till sitt ursprung mellanstatlig, och mellanstatlighet är ju inte särskilt demokratisk. Det går inte, det blir politker- och diplomatvälde när besluten tas i mer eller mindre slutna rum, av folk som om de alls är valda i vart fall inte är valda till just det de gör. Praktexemplet är FN som ju inte är demokratiskt för fem öre.

Det bästa (och enda) sättet att göra EU demokratiskt är ju att göra organisationen federal, ge parlamentet beslutanderätt, inrätta ett tvåkammarsystem med en folkförsamling (de gamla romerska termerna är de som jag rent instinktivt tycker bäst om) där varje land väljer ett antal ledamöter utefter folkmängd (som idag, mer eller mindre) samt en senat där varje land har samma antal senatorer. Och ha en kommission eller vad man nu kallar det som får vara den exekutiva makten, och den får tas ur parlamentsmajoriteten. Som i en hel del federala statsförbund. Det hade dock inte varit att göra EU till USA som en del selektivt lobotomerade individer hävdar; federalism handlar om driftsformerna för det hela, inte om innehållet. Det kvittar om så ett federalt EU har hand om i princip enbart den gemensamma valutan och marknaden samt en blåsorkester i Tibro eller om det skulle ha plikter som centralmakten i ett statsförbund som det australiska eller kanadensiska (hangarfartyg, postväsende & dyl.), det viktiga är att de beslut som skall tas fattas i demokratisk ordning och på lämplig (lägsta möjliga) nivå.


...


Under 'vackra upplevelser i vardagen' arkiverar jag förresten att gå nedför en två hundra meter lång kastanjeallé med solsken som här och var letar sig ner genom lövverket, med Belle & Sebastian i hörlurarna. Om jag på ett popkulturellt och tonårsmässigt sätt skall peka ut musik som jag kan identifiera (och väl i viss mån definiera) mig själv med är det mer än någonting annat Belle & Sebastian. Stuart Murdoch är en outsägligt fin människa och jag känner mig väldigt ofta som en B&S-låt.

I'll leave them to do what they want,
I'll leave them to do what they need to,
I'll go and play with words and pictures,
I'll admit I'm feeling strange.

Liksom, precis så.