klockan femdiset

Det här med middagar i ett valfritt svenskt villaområde under den varma årstiden är hemskt fascinerande. Nog för att det är att slå in öppna dörrar, men herreje, dessa grillar. Svenska heterosexuella män av en viss typ har hittat ett sätt att laga mat som inte kräver varken kunskaper, råvaror eller verktyg vars nyttjande skulle kunna ifrågasätta deras sexualitet i andra mäns ögon. Personligen har jag aldrig riktigt blivit särskilt förtjust i det här med att grilla hela sommaren, och patologikursen gjorde att jag kände mig sedd, bekräftad och uppmuntrad i mitt ogillande.

Vi har grannar, grannar med en enorm plasmatv och inte en enda bokhylla i hela huset så vitt jag vet. Och de grillar. Vad de grillar! De har under de senaste fem åren varit fast i ett grilldille utan dess like... och jag har under den gångna veckan mer och mer funderat på att luta mig över häcken och tjöta litet rent allmänt om grill, grilltips, hårt stekt fläsk- och nötkött. Sedan leder jag på ett snyggt sätt över samtalet till ämnen som matstrups-, ventrikel-, tjocktarms- och ändtarmscancer. Samtidigt som jag ser till att det fortfarande är en mycket trevlig konversation grannar emellan, sådärnivet. En hel del höhö och kanske något om hur fint ligustern växer och men se, där är de där jäkla skatorna som skiter överallt igen, att aldrig någon av katterna kan ta dem. Och så vidare. Ja, det funderar jag på om jag skall göra. Slå ett slag för folkhälsan, liksom.

Nu är jag litet raljant och orättvis. Det skall man vara. Det har jag sett på TV.