festivitas!

Jag är hemma och byter kläder, ikväll är det den stora institutionsfesten, komplett med en av Elias monumentala ostbrickor och en bål som Erik och Patrik stod och pillade med i labbet i sådär två timmar. Mitt rum är precis mitt emot labbet, och föreläsningsskrivandet gick mindre och mindre bra i takt med att jag fick provsmaka mer och mer. I övrigt är saker och ting fina, förutom logikkortskollaps på min iMac.

ett försök

Jag har för mig att meningen med den här bloggen var att gnälla på folk och vara bitter; de senaste månaderna har det varit någon variant på att jag varit SYO-konsulent för mig själv, och det är väl inte så jäkla kul. Ack. Jag var en gång bra på riktigt bra haranger, och jag bör fortfarande vara det.

Jag vet dock inte riktigt vad jag skall vara irriterad över. Kanske de idioter som när man viskar om att om nu allmänheten bekostar verksamhet X (som kan vara, exempelvis, en konstskola i huvudstaden) så kanske verksamhet X också får tänka på att inte stöta sig alltför mycket med folk, kompromissa litet med konstens frihet och så vidare eftersom att de som faktiskt betalar kanske inte vill att deras pengar skall gå till vilka idiotier som helst... - djupt andetag - kanske de idioter som då kommer med ett jävla citat om att 'när jag hör ordet kultur så osäkrar jag min Browning'! På ren svenska, hur jävla frontallobotomerad kan man bli? Någon verkar ha förväxlat censur, ståtliga män i svarta kläder och polerade stövlar (fascister, inte synthare) med det faktum att det inte är en mänsklig rättighet att få sin hobby bekostad av ens medmänniskor. Vill man vara helt fri, ja då kan man också bekosta det hela själv. Bekostas vad man gör av det allmänna får man finna sig i att vara, ja, inte fri. För annars kanske det allmänna känner att nej, de pengarna lägger vi på kulturskolan. Eller konstmusiken. Eller en vårdcentral. Eller en mässingsorkester i Tibro. Eller vad fan som helst där det uppmuntras till ett modium av hyfs och respekt för ens medmänniskor.

huj!

Huj. Jag uppdaterar ju inte! Det måste man ju göra. Sedan sist har jag avslutat kirurgin och systematiken och har börjat doktorera; jag har blivit en arbetsnarkoman av Guds nåde och går sällan hem innan sex halv-sju, med option på åtta-halv nio då och då. Då låter jag mig i och för sig dyka upp precis när som helst på förmiddagen, så jag antar att det jämnar ut sig på något sätt. I vart fall, jag älskar det så mycket så det finns inte; det är som klippt och skuret för mig och då har jag inte ens hunnit föreläsa än. Att kontrastera det med den emellanåt rätt själadödande kirurgin är oerhört givande. Allt känns meningsfullt! Jag har, för första gången på jag vet inte hur länge egentliga utmaningar, jag har blivit av med allt vad vardagsennui heter och jag får ringa till Lantmännen och be dem blanda i fluoxetin i råttfoder. Och så kommer jag få hålla låda om antidiabetika i fyra timmar för en skock odontologer om en tio dagar sådär; hurra!

Jag har nästan ingen fritid, i och för sig. Men det känns inte så farligt, faktiskt. Att bo på jobbet är inte något jag har någonting emot när jobbet är så roligt. Det är en sådan underbar kontrast till hur jag hanterat skolan från första klass, sticka hem vid första bästa möjlighet (med undantag för gymnasiet, där jag älskade skolan och min klass så mycket) eftersom att det ändå går toklångsamt och jag bara blir uttråkad och sitter och sover. Jag vet inte riktigt vad det säger om svenskt skolväsende och mig själv att det är först på forskarutbildningsnivå som jag slipper det där. Håhåjaja. Nu skall jag koka ägg och borsta tänderna; äggen skall jag smälla i mig till frukost inför morgonens styrketräning med Giovanni. Skall det vara så skall det vara.

fråga mig gärna om Virchows nod

När man kommer på sig med att googla 'MWÖÖÖÖH!', ja då borde man kanske inte plugga mer. Jag sitter med det sista inför kirurgitentan, och jag har skött det som jag ibland gör, total overksamhet fram till för några dagar sedan och sedan 18-timmarsplugg i tre-fyra dagar. Det är inte världens mest rimliga upplägg, det kan jag hålla med om. Mitt problem är att jag inte kan hålla mig till ämnet; jag har snöat in i farmakologiboken efter att ha fått för mig att kolla upp hur barbiturater egentligen verkar. Fast nu slentriangooglar jag ju. Och hittar fina sidor.

Nå. Jag får väl disciplinera mig. Öland var underbart, jag skriver nog något om någon dag. Nu skall jag sitta några timmar till, sova några timmar och sedan koffeinchocka mig till ett gott tentaresultat. Imorgon skall jag, förutom att tentera, plugga litet till inför torsdagsmuntan samt lämna in papper om studieuppehåll som tydligen bör vara inne rätt snart. Efter muntan skall jag skriva en systematikuppgift om fåglars muskuloskeletala system och därefter hade jag tänkt att sova en hel dag och sedan bli rullstolsfull ad modum som vanligt efter massiv tenta. Ingenting till övermått my ass.

virgin male in dress chastises gay people for their confused sexuality

Pharyngula vinner internet med en alldeles gudabenådad rubrik. Jag finner det litet roande att de som finner det nödvändigt för sin sinnesfrids skull att låtsas som att sexualitet är något man väljer och kan påverka är de tokreligiösa och diverse lustiga och högljudda varianter av vänstersinnade akademiker inom samhällsvetenskaperna, typ. Nog för att katoliker, i vart fall kurian, inte verkar tro att det är något man väljer; det är bara något man inte skall leva ut, för annars får man stryk när man dör. Southern Baptists och div. tokiga amerikaner med ex-gay ministries tycker ju verkligen dock att det är ett val... och, åh. Tokigt folk. (En liten sak, de sekulära som verkar tro att man kan välja't och att det inte är biologiskt betingat; ungefär vilken procent homosexuella i populationen skall man försöka sikta på? Med tanke på att det då är miljöbetingat, ungefär hurdan miljö skall man skapa? Jag förstår inte riktigt hur de känner att de gör saker och ting lättare för sig... men det handlar väl om att försvara det där lustiga lilla substitutet för en själ som en del sekulära tycker så mycket om; den fria viljan.)

I övrigt är det jul, jag sitter vid granen och äter nötter och snart så är det mat. Kaffe med Arvid, och helt oförhappandes även kaffe med Elin och Lisa, de råkade titta förbi och vi blev lyckliga. Missan trampar runt och ser mycket konfunderad ut över granen, och verkar fundera på om det kan vara värt att försöka klättra upp i den. Mor kommer med glögg, och kisse försöker klättra upp på bordet och lukta på glöggen. Det här kan bli intressant.

jullov!

Det är rent sinnesförvirrat bra; jag har jullov och det har nog aldrig känts så skönt. Jag var och julhandlade med Agnes nyss, kom med en massa putslustigheter och var ett rent allmänt litet odrägligt sällskap då Agnes behövde köpa mängder med klappar och jag bara hade en kvar. Jag är så glad åt att min familj sedan några år bestämt oss för att vi går igenom vad folk vill ha, mycket öppet och välordnat varpå saker och ting med fördel beställs via Internet. Mamma och pappa får litografier köpta på nätauktion av mig, jag får en Scientific Americanprenumeration av syster, och så vidare. På så sätt kan man gå omkring och vara odräglig i julhandeln. Darling Agnes land är för övrigt dit vi styr kosan för nyår, sådär tio mycket förvirrade och fina människor med glögg, mat och sällskapsspel för ett helt regemente.

Julmys hos Bella igår, vilket var hemskt mysigt (således: tack för senast B'laa!), julfika med kamrat Sondén, nyligen hemkommen från musicerandet, imorgon. Praktiska provet gick bra och snart får jag väl börja plugga, jag har gjort tentafrågor i en månad så jag antar att jag kan ta det litet lugnt. Det hela känns litet som en transportsträcka mest, det kommer dröja såpass länge till att jag kommer att behöva kirurgikunskaperna aktivt så jag kan med gott samvete plugga blott och bart för att klara tentan; såpass mycket kommer jag ändå att få repetera inför AT. Somrarna blir ju vikta för forskning, inte underläkarvik... och ev. underläkarvik blir med största sannolikhet inom psykiatri. Istället läser jag litet inför den tenta i zoologisk systematik som jag har en vecka efter kirurgin, och så har jag fått skickat till mig en del artiklar om kartläggning av raphekärnor hos människa och råtta, serotonintransportörer, labyrinter för att testa ångestmodeller hos råtta och annat uppbyggligt. Det kommer att bli så bra!

Ett gott betyg åt kirurgikursen är dock att det kändes ganska dubbelt att sluta, det har varit en hel del roliga delkurser och gruppen min har varit hur kul som helst med Staffan, Jon och de andra. Ah. Bra känslor.

Rolling Stone har en artikel om folk som klär ut sig till superhjältar och försöker rädda världen. Ibland måste man bara älska människor. Nu skall jag koka te, plocka med mig litet lussebullar och gå en solskenspromenad. Hurr-a!

lyckan är en välskriven remiss

Oy vey, kom hem från jouren för tio minuter sedan och sitter och äter rostbröd med räksallad och försöker varva ned litet. Jourtjänstgöringen är så fasligt, vidunderligt kul så det finns inte; jag minns att jag tittade på klockan vid halv sextiden och sedan var klockan vips kvart över tolv. Hela grejen passar mig så sanslöst bra så det finns inte (särskilt kvälls- och nattjourer!), jag antar att det i viss mån beror att ingen någonsin har funderat på hur jouren skulle kunna bli bättre som pedagogiskt hjälpmedel, och därigenom ställt till med irreparabla skador. Urologigenomgång vid halv åtta imorgon, jag funderar på att inte lägga mig utan istället plugga och dricka kaffe; fredagen kommer ändå att få bli en massiv sovmorgon hur jag än gör. Det var någon sorts möte på Farmakologen, annars kan jag ägna min fredag åt att fylla år bäst jag vill. Syster har ringt mig de senaste dagarna och tjatat på mig om att jag skall komma på födelsedagspresenter och jag har fått notera vuxenpoäng; mina svar har varit along the lines of att jag har det mesta redan. Hilfe.

Rollspel i förrgår, öl och releasefest igår och långa dagar mest hela tiden. Dock är det kul, så jag är osedvanligt pepp. Nästa vecka planerar jag att bosätta mig på akuten på Kungälv och ha hur kul som helst; kirurgi så länge man slipper stå på tråkiga operationer (jag har faktiskt lyckats med att slumra till stående på en sanslöst tradig whipple) har jag funnit vara tokkul. Jag har också blivit väldigt förtjust i den lilla kirurgin, små sår och nageltrång och allt vad det vara månde.

Nu skall jag nog ta en whisky. Jag behöver helt klart varva ned, på väg ned till kulverten kom jag på mig själv att pipa glatt och skutta.