fråga mig gärna om Virchows nod

När man kommer på sig med att googla 'MWÖÖÖÖH!', ja då borde man kanske inte plugga mer. Jag sitter med det sista inför kirurgitentan, och jag har skött det som jag ibland gör, total overksamhet fram till för några dagar sedan och sedan 18-timmarsplugg i tre-fyra dagar. Det är inte världens mest rimliga upplägg, det kan jag hålla med om. Mitt problem är att jag inte kan hålla mig till ämnet; jag har snöat in i farmakologiboken efter att ha fått för mig att kolla upp hur barbiturater egentligen verkar. Fast nu slentriangooglar jag ju. Och hittar fina sidor.

Nå. Jag får väl disciplinera mig. Öland var underbart, jag skriver nog något om någon dag. Nu skall jag sitta några timmar till, sova några timmar och sedan koffeinchocka mig till ett gott tentaresultat. Imorgon skall jag, förutom att tentera, plugga litet till inför torsdagsmuntan samt lämna in papper om studieuppehåll som tydligen bör vara inne rätt snart. Efter muntan skall jag skriva en systematikuppgift om fåglars muskuloskeletala system och därefter hade jag tänkt att sova en hel dag och sedan bli rullstolsfull ad modum som vanligt efter massiv tenta. Ingenting till övermått my ass.

jullov!

Det är rent sinnesförvirrat bra; jag har jullov och det har nog aldrig känts så skönt. Jag var och julhandlade med Agnes nyss, kom med en massa putslustigheter och var ett rent allmänt litet odrägligt sällskap då Agnes behövde köpa mängder med klappar och jag bara hade en kvar. Jag är så glad åt att min familj sedan några år bestämt oss för att vi går igenom vad folk vill ha, mycket öppet och välordnat varpå saker och ting med fördel beställs via Internet. Mamma och pappa får litografier köpta på nätauktion av mig, jag får en Scientific Americanprenumeration av syster, och så vidare. På så sätt kan man gå omkring och vara odräglig i julhandeln. Darling Agnes land är för övrigt dit vi styr kosan för nyår, sådär tio mycket förvirrade och fina människor med glögg, mat och sällskapsspel för ett helt regemente.

Julmys hos Bella igår, vilket var hemskt mysigt (således: tack för senast B'laa!), julfika med kamrat Sondén, nyligen hemkommen från musicerandet, imorgon. Praktiska provet gick bra och snart får jag väl börja plugga, jag har gjort tentafrågor i en månad så jag antar att jag kan ta det litet lugnt. Det hela känns litet som en transportsträcka mest, det kommer dröja såpass länge till att jag kommer att behöva kirurgikunskaperna aktivt så jag kan med gott samvete plugga blott och bart för att klara tentan; såpass mycket kommer jag ändå att få repetera inför AT. Somrarna blir ju vikta för forskning, inte underläkarvik... och ev. underläkarvik blir med största sannolikhet inom psykiatri. Istället läser jag litet inför den tenta i zoologisk systematik som jag har en vecka efter kirurgin, och så har jag fått skickat till mig en del artiklar om kartläggning av raphekärnor hos människa och råtta, serotonintransportörer, labyrinter för att testa ångestmodeller hos råtta och annat uppbyggligt. Det kommer att bli så bra!

Ett gott betyg åt kirurgikursen är dock att det kändes ganska dubbelt att sluta, det har varit en hel del roliga delkurser och gruppen min har varit hur kul som helst med Staffan, Jon och de andra. Ah. Bra känslor.

Rolling Stone har en artikel om folk som klär ut sig till superhjältar och försöker rädda världen. Ibland måste man bara älska människor. Nu skall jag koka te, plocka med mig litet lussebullar och gå en solskenspromenad. Hurr-a!

glögg och pepparkakor, comme il faut

Jag har det rent outsägligt trevligt nu; jag sitter med en försvarlig kopp glögg, pepparkakor och Belle & Sebastian och skriver om gastrotricher. En otroligt framsynt och vänlig föreläsare lade ut morgondagens föreläsning på portalen, och man kunde konstatera att det nya immunologi tydligen är ikterus. (Gulsot, alltså. Grejen är den att vi har haft - och jag skojar inte åtta-tio introduktionsföreläsningar till immunologi, eftersom att några stolpskott till kursansvariga inte vill ge oss en sammanhållen immunologikurs. Gulsoten har vi nog dragit fem-sex gånger nu, och det börjar bli litet gammalt, särskilt som att det är pass tre slides som har nytt material, känns det som.)

Därför glögg och zoologi; jag kan med gott samvete utnyttja de timmar då jag är piggast. Jag skall nog göra en gammal kirurgitenta i natt med och sedan ta en mastodontsovmorgon, dyka upp på läkarstämman och lulla runt där med Fredrik och Rebecka och försöka köpa mig en blodtrycksmanschett och kanske knipa USB-minnen, som Försäkringskassan tydligen delade ut. I övrigt har det varit en fin vecka, först en fin helg med fikor med Karin och Giovanni, Catrins trettioårsfest, litet familjära ting på söndag och sedan en väldigt, väldigt bra kort endokrinologikurs med hemskt bra könshormonssymposium på måndag och tisdag. Det är så underbart med föreläsningar som presenterar sådant som inte går att läsa sig till, annat än i vetenskapliga artiklar som man inte vet finns, särskilt om det är sådant som hur man kartlägger hela beteenden hos möss, från stimulus till effekt, eller intrakrina hormoner, och med folk som är världsledande inom sina fält to boot. Gratis luncher är ju inte fel det heller. I det stora hela fick det mig att längta något outsägligt till i början av januari när jag faktiskt får börja doktorera. Föreläsa. Forska. Och ha en frihet som inte går att jämföra med hur det är att studera. Det känns ganska stort. Fast... tja, det är vad det är. Något att göra mellan frukost och middag, precis som alla andra jobb; men kul kommer det att vara

Till helgen vart det tydligen någon sorts julbak, annars har jag ingen koll på något. Det känns bra. Jour på tisdag, jag längtar. Och nästa fredag blir jag 23. Humdidum.

Sedan kan jag rekommendera The Court of the Air! En underbart tilltalande, ganska mörk saga med toner av tidigt brittiskt artonhundratal, Lovecraft, steampunk och Grimm tillsammans med stora vänliga plåtåbäken och de mest förbryllande personligheter.

hurr-a!

Jag fick precis ett mail med ett schema för de biomedicinska analytikernas farmakologikurs; jag skall tydligen föreläsa för dem om diabetes och antidiabetika borta i mars. Jag hoppar och studsar på stolen! Föreläsningar! Massor med prat! Jag skall göra kompendier! Och komma med torra små skämt! Hurr-a! Jag skall tydligen ha videodemonstrationer med. Antagligen av besynnerliga försök med möss, om jag anar rätt.

... öh, ja. Jag har tydligen fått en jobbmailadress med, men har inte en susning om hur jag skall komma åt mailkontot. GU har ju som bekant väl fungerande och mycket trevliga it-system.

Det är helt enkelt underbart, forskning och undervisning, forskning och undervisning!

I övrigt rullar saker och ting på i god takt, vi har en bra kirurgivecka på en avdelning som är avsedd för kandidatundervisning, och idag hade vi traumaträning ute på KA4. Dagarna är långa, men vi har väldigt fria händer och mycket att göra, så det känns värdefullt och bra. Handledaren är bra och något... speciell (han tillbringade tydligen ett antal år på sjuttiotalet med att någonstans i Mellanvästern undersöka oesofagussfinktrar (muskelring som hindrar maginnehåll att ta sig uppåt i matstrupen) hos nordamerikansk opossum (som har bisarrt kraftiga dylika, då de tycker om att sitta upp-och-ned)). All is well and good vad gäller kirurgin alltså, men jag får säga att jag mest räknar ned veckorna nu, påskrifter skall samlas, tentor skall klaras och sedan är det till att sekvensera, försöka bli klok på stora datamängder (eller snarare be statistikern om hjälp med stora datamängder, välta ned möss i stora vattenbaljor, pilla med patientintervjuer och allt möjligt annat godis. Frihet under ansvar och hur mycket roligt jobb som helst.

Joel, Gabriella och jag var och såg senaste Bondfilmen nu efter skolan, och den var bra, även om jag väl får säga att jag är barnsligt förtjust i belevade britter som skjuter på folk, så jag kan vara något partisk. Jag har ett par artiklar jag skall ögna igenom, men sedan går jag nog och lägger mig.

karriärval by quiz

Jag hittade det här på underlakare.se, och... tja, jag antar att resultaten inte förvånar:

ST-test

Husläkare eller kirurg? Barnläkare eller infektionsläkare? Har du svårt att bestämma dig? Gör vårt lättsamma ST-test och få svar på vilken specialitet som passar dig bäst! Synpunkter på testet? Maila till info@underlakare.se.

Resultat

Du har gjort flera val som tyder på att du inte skulle bli en utmärkt kirurg eller ortoped. Istället är det till medicinen du bör ställa kosan. Du är fascinerad av mediciner, i tablett och injektionsform. Interaktionsmekanismer, additiva effekter och polyfarmaci ligger dig varmt om hjärtat. Du ser ronden som ett viktigt redskap i patientarbetet. Det finns en devis som säkert ligger dig varmt om hjärtat: ”Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta”.

Vi rekomenderar en karriär inom Medicinska specialiteter

Resultatet fördelar sig i procent enligt följande:
Medicinska specialiteter 23%
Husläkare 17%
Psykiatri 15%
Barnläkare 15%
Infektionsläkare 14%
Minimal patientkontakt 14%
Opererande specialiteter 2%


... vilket väl mer eller mindre stämmer, även om jag för tillfället, icke-testmässigt, känner att psykiatri och allmänmedicin ligger delad etta, med div. medicinska specialiteter som tvåa och infektion som trea. För kirurgin... tja, jag tycker det är tråkigt, helt enkelt. Att lära sig suturera är inte direkt en intellektuell utmaning, och om jag inte får använda de små grå rätt extensivt så får jag svårt att hålla intresset uppe. Låt vara att anestesin som sagt har varit en mycket positiv överraskning (det är ju nästan internmedicin!), massor med farmakologi, mer patientkontakt än vad jag hade befarat, nästan ingen administration och, kanske viktigast för intrycket, så har jag träffat enbart vänliga, kunniga och engagerade anestesiologer de här veckorna. Och fått beröm för gott handlag och stort intresse, vilket man ju alltid blir glad av. Jouren i onsdags var också den riktigt kul, det är så skönt att känna att man har en nätt liten bank av kunskap, förhållningssätt och (faktiskt) en del åtgärder som man kan använda. Nu blir det röntgen och onkologi veckorna som kommer, det blir nog kul. Jag är i vart fall väldigt tacksam över att jag har de grubbliga, roliga disciplinerna tidigt så jag kan få litet pepp inför resten av hösten.

Doktorandplatsen verkar för övrigt vara helt klar nu, min handledare skickade ett mail om att jag kunde börja direkt efter kirurgin... och, tja, det känns helt underbart, faktiskt. Dels ser jag fram emot att få arbeta med fältet för att det är så sanslöst intressant, dels är det en mycket trevlig arbetsplats och dels är jag litet trött på sjukhus för tillfället. Det är en för inrutad tillvaro för att jag skall trivas; jag har en rätt rejäl arbetskapacitet men jag tappar lätt sugen om allt är uppstyrt på förhand, då gör jag vad jag behöver och struntar i resten medan jag letar stimulans på annat håll (nygrekiska och zoologisk systematik nu i höst... )

Annars så är jag trött, förkyld och sitter hemma med ett glas rödvin, en skål naturgodis och en tillbringare citronvatten och nöjesläser om plattmaskars exkretionssystem och ljudförändringar i keltiska språk (jag är svårligen riktigt klok, men att vara riktigt klok är väl kanske inte något att eftersträva).

Jag saknar Arvid, Sassa, Lisa, Elin och alla andra. Hrm. Jag och Fredrik verkar med litet tur komma iväg till den långhårige folkmusikmatematikern litet senare i höst dock, det skulle vara hur fint som helst. Men det var så fint för ett par år sedan då hela vårt stora, ostyriga gäng fanns i Göteborg. Jag har för lätt för nostalgi.

söndagskverulerande

Öhm. Det har påpekats för mig att något av meningen med en blogg är att den skall uppdateras ofta. Jag håller, av ren princip, inte med. Och framförallt håller inte mitt schema med. Jag fick mig ett ganska fint litet stipendium av FFS i höstas, men måste läsa kurser inom de fakulterna amounting to minst halvtid sett över året. Och eftersom att jag fick pejl på't i november så har det gett mig en tvåhundraprocentsvår. Hurra säger jag, och ter mig mer och mer som någon sorts nervös sak tillhörande gnagarsläktet. Nå, jag löser det i vart fall med italienska, experimentdesign och statistik samt floristik och faunistik. Jag hävdar mig, som sagt, vara en poster boy för det där släktet av mångsysslande renässansmänniskor som de där batikklädda människorna borta på institutionen för allmänmedicin anser att vi skall försöka bli. Jag har dessutom gitarrlektion en gång i veckan, spelar (nu spelleder) rollspel med vår lilla, socialt mycket missanpassade grupp en eller två gånger i veckan, och försöker till på köpet bli full under ordnade former och till musik inte allt för sällan. Jag känner mig alltså litet som en smågnagare av det slag som framlever korta, hektiska liv under det att de försöker undvika både räven och kattugglan.

Titta där, nu fick jag känna mig duktig. Jag använder i vart fall min blogg till självhävdelse och -ömkan, och jag antar att det hör till huvudsyftena. Jag är hemma i Utby och är katt- och husvakt medan mor och far hälsar på systerskapet i Kuala Lumpur. Trettio grader, säger ni? Sol, säger ni? Trevligt. Imorse var för övrigt Två Dagar rätt bra. En intressant artikel om olja och en rolig intervju med Henrik Schyffert. Annars har ju den bilagan schangserat totalt; matpornografi, ett par viner, en sanslöst brackig och totalt oinspirerad resa till valfritt italienskt vindistrikt... och ett nu-går-världen-underkåseri av ett slag som är så löjligt att man knappt skulle vänta sig det från en kultursida. Vilken jävla lobotomerad myrslok som helst kan klara av att dricka whisky från Islay, viner från Kalabrien och föra illa initierade men mycket oroade små samtal om global uppvärmning. Det blir så... tja, tomt och brackigt. Ack.

I övrigt är saker fina. Fesitivitas hos Fredrik ang. kamrat Jacobs födelsedag ikväll. Dessutom reumatologivecka i förra veckan; jag tycker om de små och kluriga disciplinerna. Dessutom fick jag beröm för mitt mycket litterära journalskrivande samt för att jag var duktig på att att föra inkännande samtal. Det kändes fint, jag är en duktig pojke. Nu skall jag dricka kaffe.

om att inte blogga

Jag är fullt medveten om att jag har den här prylen, det är bara det att jag inte riktigt har kunnat ta mig tid till'et. Vilket ju såklart inte stämmer... men, nå. Det har inte blivit av. Mycket har hänt sedan sist, mest underbart är att jag har ett knytt numera. Alexandra heter hon, biolog i vardande och givetvis alldeles underbar.

Imorgon är det tenta. Jag sitter hemma i Utby och får glögg och pepparkakor. Sysselsätter mig gör jag med bilder på syfilissår och så känner jag mig omotiverad. Läkarprogrammet är för tillfället mycket tråkigt och jag ser fram emot språkkurser, biologikurser, att få forska och snart sagt allting som inte involverar sjukvården. Jag antar att det i viss mån beror på en månad i Borås. Internmedicinplacering på MAVA, sjukhuset var bra, handledarna var jättebra, men jag fick gå upp vid fem och kom hem vid sex. Och jag har ju som bekant ingen förmåga över huvud taget att lägga mig innan ett, så det blev litet jobbigt. Mest beror dock min ovilja mot medicinen på på hudkursen, där upplägget är att lära sig hur sjukdom X ser ut, vad det också kan vara och vad man skall göra åt det. Upprepa sedan ad nauseam; vips så känner man plötsligt en akut brist på intellektuell stimulans och snor sin flickväns mikrobiologi- och populationsekologiböcker.

Sedan så känner jag väl att jag skulle vilja ha mer kontroll över vad jag gör, jag tror att doktorandstudier kommer kännas väldigt bra. Jag har mycket stor arbetskapacitet, men jag blir grinig om någon annan rutar in mina dagar för mycket. Jag är en kvälls- och nattmänniska och anser i princip allting som försiggår innan halv tio och som inte råkar vara sömn, frukost eller transport från punkt A till punkt B vara utslag av fascism och generell elakhet. Nå, tillbaka till de roliga utslagen.

---

Pustulerna! Vi blir så glada åt våra pustuler! Åh min herre, det var då ett knippe präktiga makulopapler! Jo jag tackar jag!

...

... kaffe?

Kaffe.

terminsstart

Jag sitter framför datorn och kan knappt hålla ögonen öppna; ett oerhört gott tecken. Om jag kan klara av att lägga mig innan tolv litet då och då om veckorna den här hösten så kommer saker och ting vara... tja, om inte annat så ovanligt morgonpigga.

Imorgon börjar jag sjätte terminen på läkarprogrammet. Det känns rätt bra. Nästan halvklar... vilket känns bra. Om än litet skrämmande. Men det hela löser sig nog. Jag skall faktiskt försöka att inte grubbla så hemskt mycket i höst, någonting som jag annars är distriktsmästare i. Saker och ting är bra, och saker och ting behöver inte överanalyseras.

Idag fick jag äntligen skaffat gardiner till mitt stora rum, det känns bra. Finfina (och riktigt billiga) panelgardiner. Världens bästa mamma (min mamma) har lovat att göra besynnerliga saker medelst symaskin med dem och när det är gjort har jag jättefina gardiner. The joy!