ett försök

Jag har för mig att meningen med den här bloggen var att gnälla på folk och vara bitter; de senaste månaderna har det varit någon variant på att jag varit SYO-konsulent för mig själv, och det är väl inte så jäkla kul. Ack. Jag var en gång bra på riktigt bra haranger, och jag bör fortfarande vara det.

Jag vet dock inte riktigt vad jag skall vara irriterad över. Kanske de idioter som när man viskar om att om nu allmänheten bekostar verksamhet X (som kan vara, exempelvis, en konstskola i huvudstaden) så kanske verksamhet X också får tänka på att inte stöta sig alltför mycket med folk, kompromissa litet med konstens frihet och så vidare eftersom att de som faktiskt betalar kanske inte vill att deras pengar skall gå till vilka idiotier som helst... - djupt andetag - kanske de idioter som då kommer med ett jävla citat om att 'när jag hör ordet kultur så osäkrar jag min Browning'! På ren svenska, hur jävla frontallobotomerad kan man bli? Någon verkar ha förväxlat censur, ståtliga män i svarta kläder och polerade stövlar (fascister, inte synthare) med det faktum att det inte är en mänsklig rättighet att få sin hobby bekostad av ens medmänniskor. Vill man vara helt fri, ja då kan man också bekosta det hela själv. Bekostas vad man gör av det allmänna får man finna sig i att vara, ja, inte fri. För annars kanske det allmänna känner att nej, de pengarna lägger vi på kulturskolan. Eller konstmusiken. Eller en vårdcentral. Eller en mässingsorkester i Tibro. Eller vad fan som helst där det uppmuntras till ett modium av hyfs och respekt för ens medmänniskor.

men hjälp

Men snälla människor. Jag börjar känna att tomtarna på radion äntligen, efter en lång tids ideologisk vilsenhet efter att luften gick ur Attac och resten av den sk. globala 'rättvise'rörelsen, har funnit en plats här i livet igen.

Och det hela verkar gå ut på att skrämma skiten ur folk medelst visioner om en smältande jord. De letar upp några antropologer, sociologer och andra som inte är klimatologer, oceanografer, limnologer och vad det nu kan vara. Ibland drar de dit någon som finner det fyndigt att kalla sig 'filosof' eller 'debattör'. Och så sätter de sig och pratar Domedagen, ryttare på gulbleka hästar och idkar civilisationskritik i största allmänhet. De hittar en tysk som är pessimistisk och en kines som sopsorterar. Och jag blir verkligen inte klok på det hela. Man utmålar det hela som ett givet faktum vilket det inte är. Nog för att det inte är mitt fält, men jag kan det tamigtusan bättre än någon tomte till generisk humanist, för att inte tala om journalister i gemen, herreje, jag har i vart fall läst oceanografi och jag ser faktiskt till att läsa både Nature och Science så gott som varje vecka.

Och vad tusan, även om starka data pekar på att det finns en signifikant mänsklig påverkan på klimatet, finns det trots allt gott om rimliga invändningar. Särskilt som att kunskaperna om hur klimatet styrs är skrala. Jag menar, klimatet varken är eller har varit något statiskt, bara nu under kvartär har vi haft glacialer och interglacialer litet omvartannat. Och riktigt vad som styr skiftningarna är inte klart, på lång sikt kommer givetvis sådant som kontinentaldriften att betyda mycket, men att förklara sådant som skiftningarna under de senaste årmiljonerna är inte lätt, direkt. Det finns inga modeller och det är svårt att säga vad som är en del av större processer och vad som inte är det. Man kan ana samband, man kan sätta upp en vettig hypotes och det är mycket klokt att göra något åt det i fall om att, men att presentera det som ett så här är det är bara korkat. Nog för att det finns vissa sanningar som en del på SR tycker skall bekräftas, men herreje.

Givetvis, med tanke på vad som kan stå på spel så är det ju klokt att göra någonting (och det rätt så drastiska åtgärder), men att försöka skrämma folk med de mest bisarra av vulgoargument får mig bara att stänga av radion och muttra om att det finns idioter överallt. Man förenklar och överdriver så mycket att de bara blir lögnaktigt. Och dessutom är det inte journalisters trovärdighet som till slut går i putten utan de vars data dessa tomtar gör till någonting de inte är. Vad fan, börjar man med att fråga folk vad de gör för att jorden inte skall gå under har man en lätt bisarr uppfattning om den egna artens betydelse.

klockan femdiset

Det här med middagar i ett valfritt svenskt villaområde under den varma årstiden är hemskt fascinerande. Nog för att det är att slå in öppna dörrar, men herreje, dessa grillar. Svenska heterosexuella män av en viss typ har hittat ett sätt att laga mat som inte kräver varken kunskaper, råvaror eller verktyg vars nyttjande skulle kunna ifrågasätta deras sexualitet i andra mäns ögon. Personligen har jag aldrig riktigt blivit särskilt förtjust i det här med att grilla hela sommaren, och patologikursen gjorde att jag kände mig sedd, bekräftad och uppmuntrad i mitt ogillande.

Vi har grannar, grannar med en enorm plasmatv och inte en enda bokhylla i hela huset så vitt jag vet. Och de grillar. Vad de grillar! De har under de senaste fem åren varit fast i ett grilldille utan dess like... och jag har under den gångna veckan mer och mer funderat på att luta mig över häcken och tjöta litet rent allmänt om grill, grilltips, hårt stekt fläsk- och nötkött. Sedan leder jag på ett snyggt sätt över samtalet till ämnen som matstrups-, ventrikel-, tjocktarms- och ändtarmscancer. Samtidigt som jag ser till att det fortfarande är en mycket trevlig konversation grannar emellan, sådärnivet. En hel del höhö och kanske något om hur fint ligustern växer och men se, där är de där jäkla skatorna som skiter överallt igen, att aldrig någon av katterna kan ta dem. Och så vidare. Ja, det funderar jag på om jag skall göra. Slå ett slag för folkhälsan, liksom.

Nu är jag litet raljant och orättvis. Det skall man vara. Det har jag sett på TV.