lyckan är en välskriven remiss

Oy vey, kom hem från jouren för tio minuter sedan och sitter och äter rostbröd med räksallad och försöker varva ned litet. Jourtjänstgöringen är så fasligt, vidunderligt kul så det finns inte; jag minns att jag tittade på klockan vid halv sextiden och sedan var klockan vips kvart över tolv. Hela grejen passar mig så sanslöst bra så det finns inte (särskilt kvälls- och nattjourer!), jag antar att det i viss mån beror att ingen någonsin har funderat på hur jouren skulle kunna bli bättre som pedagogiskt hjälpmedel, och därigenom ställt till med irreparabla skador. Urologigenomgång vid halv åtta imorgon, jag funderar på att inte lägga mig utan istället plugga och dricka kaffe; fredagen kommer ändå att få bli en massiv sovmorgon hur jag än gör. Det var någon sorts möte på Farmakologen, annars kan jag ägna min fredag åt att fylla år bäst jag vill. Syster har ringt mig de senaste dagarna och tjatat på mig om att jag skall komma på födelsedagspresenter och jag har fått notera vuxenpoäng; mina svar har varit along the lines of att jag har det mesta redan. Hilfe.

Rollspel i förrgår, öl och releasefest igår och långa dagar mest hela tiden. Dock är det kul, så jag är osedvanligt pepp. Nästa vecka planerar jag att bosätta mig på akuten på Kungälv och ha hur kul som helst; kirurgi så länge man slipper stå på tråkiga operationer (jag har faktiskt lyckats med att slumra till stående på en sanslöst tradig whipple) har jag funnit vara tokkul. Jag har också blivit väldigt förtjust i den lilla kirurgin, små sår och nageltrång och allt vad det vara månde.

Nu skall jag nog ta en whisky. Jag behöver helt klart varva ned, på väg ned till kulverten kom jag på mig själv att pipa glatt och skutta.

glögg och pepparkakor, comme il faut

Jag har det rent outsägligt trevligt nu; jag sitter med en försvarlig kopp glögg, pepparkakor och Belle & Sebastian och skriver om gastrotricher. En otroligt framsynt och vänlig föreläsare lade ut morgondagens föreläsning på portalen, och man kunde konstatera att det nya immunologi tydligen är ikterus. (Gulsot, alltså. Grejen är den att vi har haft - och jag skojar inte åtta-tio introduktionsföreläsningar till immunologi, eftersom att några stolpskott till kursansvariga inte vill ge oss en sammanhållen immunologikurs. Gulsoten har vi nog dragit fem-sex gånger nu, och det börjar bli litet gammalt, särskilt som att det är pass tre slides som har nytt material, känns det som.)

Därför glögg och zoologi; jag kan med gott samvete utnyttja de timmar då jag är piggast. Jag skall nog göra en gammal kirurgitenta i natt med och sedan ta en mastodontsovmorgon, dyka upp på läkarstämman och lulla runt där med Fredrik och Rebecka och försöka köpa mig en blodtrycksmanschett och kanske knipa USB-minnen, som Försäkringskassan tydligen delade ut. I övrigt har det varit en fin vecka, först en fin helg med fikor med Karin och Giovanni, Catrins trettioårsfest, litet familjära ting på söndag och sedan en väldigt, väldigt bra kort endokrinologikurs med hemskt bra könshormonssymposium på måndag och tisdag. Det är så underbart med föreläsningar som presenterar sådant som inte går att läsa sig till, annat än i vetenskapliga artiklar som man inte vet finns, särskilt om det är sådant som hur man kartlägger hela beteenden hos möss, från stimulus till effekt, eller intrakrina hormoner, och med folk som är världsledande inom sina fält to boot. Gratis luncher är ju inte fel det heller. I det stora hela fick det mig att längta något outsägligt till i början av januari när jag faktiskt får börja doktorera. Föreläsa. Forska. Och ha en frihet som inte går att jämföra med hur det är att studera. Det känns ganska stort. Fast... tja, det är vad det är. Något att göra mellan frukost och middag, precis som alla andra jobb; men kul kommer det att vara

Till helgen vart det tydligen någon sorts julbak, annars har jag ingen koll på något. Det känns bra. Jour på tisdag, jag längtar. Och nästa fredag blir jag 23. Humdidum.

Sedan kan jag rekommendera The Court of the Air! En underbart tilltalande, ganska mörk saga med toner av tidigt brittiskt artonhundratal, Lovecraft, steampunk och Grimm tillsammans med stora vänliga plåtåbäken och de mest förbryllande personligheter.

hurr-a!

Jag fick precis ett mail med ett schema för de biomedicinska analytikernas farmakologikurs; jag skall tydligen föreläsa för dem om diabetes och antidiabetika borta i mars. Jag hoppar och studsar på stolen! Föreläsningar! Massor med prat! Jag skall göra kompendier! Och komma med torra små skämt! Hurr-a! Jag skall tydligen ha videodemonstrationer med. Antagligen av besynnerliga försök med möss, om jag anar rätt.

... öh, ja. Jag har tydligen fått en jobbmailadress med, men har inte en susning om hur jag skall komma åt mailkontot. GU har ju som bekant väl fungerande och mycket trevliga it-system.

Det är helt enkelt underbart, forskning och undervisning, forskning och undervisning!

I övrigt rullar saker och ting på i god takt, vi har en bra kirurgivecka på en avdelning som är avsedd för kandidatundervisning, och idag hade vi traumaträning ute på KA4. Dagarna är långa, men vi har väldigt fria händer och mycket att göra, så det känns värdefullt och bra. Handledaren är bra och något... speciell (han tillbringade tydligen ett antal år på sjuttiotalet med att någonstans i Mellanvästern undersöka oesofagussfinktrar (muskelring som hindrar maginnehåll att ta sig uppåt i matstrupen) hos nordamerikansk opossum (som har bisarrt kraftiga dylika, då de tycker om att sitta upp-och-ned)). All is well and good vad gäller kirurgin alltså, men jag får säga att jag mest räknar ned veckorna nu, påskrifter skall samlas, tentor skall klaras och sedan är det till att sekvensera, försöka bli klok på stora datamängder (eller snarare be statistikern om hjälp med stora datamängder, välta ned möss i stora vattenbaljor, pilla med patientintervjuer och allt möjligt annat godis. Frihet under ansvar och hur mycket roligt jobb som helst.

Joel, Gabriella och jag var och såg senaste Bondfilmen nu efter skolan, och den var bra, även om jag väl får säga att jag är barnsligt förtjust i belevade britter som skjuter på folk, så jag kan vara något partisk. Jag har ett par artiklar jag skall ögna igenom, men sedan går jag nog och lägger mig.

oy vey!

Ytterligare en vecka av kirurgin avklarad, den här slappast hittills, något som irriterar oss. Saken är den att vi lyckats pricka in en avdelning med nedskärningar, och följaktligen rätt få operationer... och rätt litet annat med. Vi har haft 8-12-dagar större delen av veckan... och vet väl inte riktigt om det är att vara tacksam eller inte. Sanslöst menlös föreläsning idag dock, repeterade bara gammalt och vad litet som sades om statistik och dylikt som var nytt för programmet täckte första kapitlet i förra terminens statistikbok för min lilla statistikkurs för biologer. Första timmen somnade jag av pur frustration, sedan ägnade jag mig åt att muttra skriftligen på ryska och italienska över hela kompendiet. Fem fullskrivna sidor med betraktelser över stolarnas mjuka dynor, hur lång tid man kan prata utan att säga särskilt mycket och kring det italienska verbparadigmet. Håhåjaja. Det var i vart fall roligt att träffa Elin och Catrin och de andra, och att få ha betalat till vår klassfest... som ligger rätt snart, tror jag. Jag har som bekant måttligt med koll på det mesta.

Efter skolan satt jag fyra timmar på Naturhistoriskas fik (det bästa fiket!) och gjorde tentafrågor inför kirurgitentan. Målbeskrivningarna är lika flummiga som de varit de senaste fyra åren, så jag känner att det man alltid kan lita på är tentorna. Sedan köpte jag farsdagspresent, var på posten och hämtade jag ut en t-shirt och världens finaste väska från Portland, Oregon, som Tullverket av någon bisarr anledning ville ha 300 extra för att alls lämna ut. Jämrans knepigt.

Sedan lyckades jag med konststycket att vara senare än Giovanni till någon sorts improviserad after-work; vi satt på Kellys och drack öl och pratade åttiotalsrollspel, italienska småstäder, danskor och hur irriterande det är med folk som oavsett hur sekulära de ser sig fortfarande behandlar sina idéer om fri vilja, en orättvis världsordning eller vad det nu vara månde precis som en en kristen den nicenska trosbekännelsen. Att hävda absolut moral utan religion är liksom... jag vet inte, logic - you're doing it wrong, ungefär.

Nu är jag hemma, äter naturgodis, dricker te och skall skriva ihop ett äventyr inför morgondagens rollspel då det är jag som spelleder. Ladytron är bland det bästa som finns och min lilla kalla verkar inte må bra.

vetulicolier med vänner

Jag sitter i min lilla soffa, dricker kaffe och läser National Geographic och litet artiklar jag skrivit ut. Eftersom att jag har någon sorts akademisk attention-span disorder så handlar de om vetulicolier, konstiga (troliga) tidiga deuterostomer som påminner litet om pelagiska sjöpungar (och oss med, för den delen). En stor främre kroppshalva med gälöppningar, en rejäl svans bakom anus och vad som kan vara en endostyl (en variant på sköldkörtel). Nu skall jag väl kanske inte lulla in helt på konstiga saker som gick och blev utdöda för pass en halv miljard år sedan, men ändå. Det som är så fascinerande med paleontologi och evolutionsbiologi i stort är ju perspektiven; i det här fallet relativt nära släktingar till oss som sam omkring i urtida hav och filtrerade plankton, med organ som har direkta motsvarigheter i oss. Det är väl ungefär så nära evigheten man kan komma, antar jag.



Oh well. Veckan har varit bra, men sanslöst luftig. Vi sätter oss på ronden vid åtta, är klara vid tio och sedan förväntas vi roa oss själva till två, vilket ju kan gå bra, om det inte är som så att allt annat kul på Sahlgrenska redan är kandidatbemängt till tusen. Håhåjaja. Ett bestående intryck av den här kursen (liksom i ännu högre grad hela programmet) är att man antingen skulle kunna stoppa in mer stoff eller korta av hela historien ett år eller två. På ett sätt, om man hade haft ett amerikanskt system med premed/med (mer allmän biologi läst på annan institution följt av kliniska vetenskaper) hade ju det kunnat gå; att kunna få gjort två år premed på ett år hade ju gjort saker och ting litet snabbare. Problemet där är ju att det faktiskt finns fina synergivinster av att man har en mer kliniskt inriktad första del av programmet. Nå. Det fungerar ju som det är. Och egentligen, att börja pilla runt i sådana här saker får väl en ofta att sitta med ett resultat som är sämre än vad man hade när man började.

Liten festivitet här igår, massor med pajer och öl för att på ett ståndsmässigt sätt markera att Arvid var och hälsade på. Det blev trevligt och fint, och i veckan verkar något också vara på gång, förhoppningsvis inte när jag går jour.

... förresten, jag upptäckte att jag hade fått ett sms inatt från Giovanni som satt och översatte isländska sagor och inte kunde titta över. Jag tror att Gabriella kan uppskatta det hela, om inte annat. ^^

Il latte fa bene, magiari anche ai capelli. E poi, come tu a mi insegni, digerirlo è cosa assai ariana.

pepp!

Sedan senast jag skrev har jag hunnit ha ortopedi, och den stora överraskningen var väl att jag har haft rent ohemult kul hela tiden, mer eller mindre. Men det är klart, det har varit massor på akuten, och på akuten trivs jag som fisken i vattnet. Ett litet problem har varit att jag har rätt små händer i en grupp av annars rätt rejäla labbar, så jag har fått hitta egna handgrepp för att subluxera än det ena, än det andra ibland. Men skoj har det varit! Nu är det ett par dagar på Alingsås sjukhus där jag planerar att bosätta mig under ett bord på akuten, därefter var det handkirurgi ett par dagar och sedan skall jag och Fredrik och hälsa på Arvid i Västervik. Det blir nog en fin vecka det här.

Något jag kom att fundera på igår på utvärderingen av kursen är att jag alltid tycker att allt är bra, i vart fall på utvärderingar. Jag har nog aldrig satt lägre än en 2/5 när något skall utvärderas, och nästan allt sätter jag minst 3/5 på. Jag undrar om det mest är att jag är en i grunden rätt positiv natur, eller om det också spelar in att jag aldrig riktigt sett skolan som ett tillfälle att lära sig någonting (undantag: franska, matematik, intubation och en del annat), utan snarare ett sätt att få ett kvitto på att man kan det man lärt sig på egen hand. Jag hoppade föreläsningen idag, efter att ha frågat mig själv när jag senast var på en föreläsning jag verkligen kände att jag lärde mig något. Över huvud taget tycker jag väl att det är så ineffektivt, timtal åt att långsamt prata igenom någonting som kan sammanfattas på ett par tättskrivna A4. Till mitt beslut bidrog också att jag satt och tryckte in ortopedin från sju till fyra kvällen innan. Lång passus om annat, men i vart fall, det gör väl att jag mest utvärderar ifrån om folk är snälla, om jag fått gratis kaffe, om jag fått sovmorgon och så vidare, eftersom själva tillgodogörandet av kunskap framförallt sker på egen hand.

I vart fall, det kändes bra att resonera litet inför sig själv om det där. En hel del av skoltröttheten försvann, då jag lättare för mig själv kan rättfärdiga att jag framförallt går på det som känns givande; det praktiska, seminarie- och gruppövningar, samt det kliniska.

I övrigt är det öl på gång ikväll, Olle är i land igen och alla är glada. Jag skall träffa honom och Agnes om några timmar, har precis lagat mat efter att ha gått en tvåtimmarspromenad i solskenet. Nu mat.

om opinionsläget i Mellanvästern

Jag har fått en liten obsession: amerikanska presidentvalet. Jag har en ny favoritsite, komplett med kartor och opinionsundersökningar. Det är om inte annat ett hjälpligt substitut för sportintresse, slog det mig när vi i rasten häromdagen satte oss vid datorerna i kandidatrummet på röntgen och de andra intresserade sig för ledband i Milan eller vad det nu var. Det har i vart fall varit litet spännande dagar, men nu verkar demokraterna ha en ganska så hjälplig ledning i de flesta swing states utom Florida och Ohio. Det känns änna gött.

I övrigt har det varit en rätt skoj vecka, även om det är farligt med röntgenundervisning i ett nedsläckt rum med mjuka stolar precis efter lunch. Det här med att detaljstudera CT-serier och riktigt få snöa in på leverveners fyllnad har dock passat mig. Alla röntgendoktorer verkar så väldigt glada och nöjda, dessutom.

Det verkar bli ytterligare en lugn helg, folk är antingen bortresta eller så har de upp över öronen mycket att göra. Oh well, det kommer väl andra tillfällen till skörlevnad.