Ytterligare en vecka av kirurgin avklarad, den här slappast hittills, något som irriterar oss. Saken är den att vi lyckats pricka in en avdelning med nedskärningar, och följaktligen rätt få operationer... och rätt litet annat med. Vi har haft 8-12-dagar större delen av veckan... och vet väl inte riktigt om det är att vara tacksam eller inte. Sanslöst menlös föreläsning idag dock, repeterade bara gammalt och vad litet som sades om statistik och dylikt som var nytt för programmet täckte första kapitlet i förra terminens statistikbok för min lilla statistikkurs för biologer. Första timmen somnade jag av pur frustration, sedan ägnade jag mig åt att muttra skriftligen på ryska och italienska över hela kompendiet. Fem fullskrivna sidor med betraktelser över stolarnas mjuka dynor, hur lång tid man kan prata utan att säga särskilt mycket och kring det italienska verbparadigmet. Håhåjaja. Det var i vart fall roligt att träffa Elin och Catrin och de andra, och att få ha betalat till vår klassfest... som ligger rätt snart, tror jag. Jag har som bekant måttligt med koll på det mesta.
Efter skolan satt jag fyra timmar på Naturhistoriskas fik (det bästa fiket!) och gjorde tentafrågor inför kirurgitentan. Målbeskrivningarna är lika flummiga som de varit de senaste fyra åren, så jag känner att det man alltid kan lita på är tentorna. Sedan köpte jag farsdagspresent, var på posten och hämtade jag ut en t-shirt och världens finaste väska från Portland, Oregon, som Tullverket av någon bisarr anledning ville ha 300 extra för att alls lämna ut. Jämrans knepigt.
Sedan lyckades jag med konststycket att vara senare än Giovanni till någon sorts improviserad after-work; vi satt på Kellys och drack öl och pratade åttiotalsrollspel, italienska småstäder, danskor och hur irriterande det är med folk som oavsett hur sekulära de ser sig fortfarande behandlar sina idéer om fri vilja, en orättvis världsordning eller vad det nu vara månde precis som en en kristen den nicenska trosbekännelsen. Att hävda absolut moral utan religion är liksom... jag vet inte, logic - you're doing it wrong, ungefär.
Nu är jag hemma, äter naturgodis, dricker te och skall skriva ihop ett äventyr inför morgondagens rollspel då det är jag som spelleder. Ladytron är bland det bästa som finns och min lilla kalla verkar inte må bra.
Friday, November 7, 2008
Saturday, November 1, 2008
vetulicolier med vänner
Jag sitter i min lilla soffa, dricker kaffe och läser National Geographic och litet artiklar jag skrivit ut. Eftersom att jag har någon sorts akademisk attention-span disorder så handlar de om vetulicolier, konstiga (troliga) tidiga deuterostomer som påminner litet om pelagiska sjöpungar (och oss med, för den delen). En stor främre kroppshalva med gälöppningar, en rejäl svans bakom anus och vad som kan vara en endostyl (en variant på sköldkörtel). Nu skall jag väl kanske inte lulla in helt på konstiga saker som gick och blev utdöda för pass en halv miljard år sedan, men ändå. Det som är så fascinerande med paleontologi och evolutionsbiologi i stort är ju perspektiven; i det här fallet relativt nära släktingar till oss som sam omkring i urtida hav och filtrerade plankton, med organ som har direkta motsvarigheter i oss. Det är väl ungefär så nära evigheten man kan komma, antar jag.
Oh well. Veckan har varit bra, men sanslöst luftig. Vi sätter oss på ronden vid åtta, är klara vid tio och sedan förväntas vi roa oss själva till två, vilket ju kan gå bra, om det inte är som så att allt annat kul på Sahlgrenska redan är kandidatbemängt till tusen. Håhåjaja. Ett bestående intryck av den här kursen (liksom i ännu högre grad hela programmet) är att man antingen skulle kunna stoppa in mer stoff eller korta av hela historien ett år eller två. På ett sätt, om man hade haft ett amerikanskt system med premed/med (mer allmän biologi läst på annan institution följt av kliniska vetenskaper) hade ju det kunnat gå; att kunna få gjort två år premed på ett år hade ju gjort saker och ting litet snabbare. Problemet där är ju att det faktiskt finns fina synergivinster av att man har en mer kliniskt inriktad första del av programmet. Nå. Det fungerar ju som det är. Och egentligen, att börja pilla runt i sådana här saker får väl en ofta att sitta med ett resultat som är sämre än vad man hade när man började.
Liten festivitet här igår, massor med pajer och öl för att på ett ståndsmässigt sätt markera att Arvid var och hälsade på. Det blev trevligt och fint, och i veckan verkar något också vara på gång, förhoppningsvis inte när jag går jour.
... förresten, jag upptäckte att jag hade fått ett sms inatt från Giovanni som satt och översatte isländska sagor och inte kunde titta över. Jag tror att Gabriella kan uppskatta det hela, om inte annat. ^^
Il latte fa bene, magiari anche ai capelli. E poi, come tu a mi insegni, digerirlo è cosa assai ariana.
Oh well. Veckan har varit bra, men sanslöst luftig. Vi sätter oss på ronden vid åtta, är klara vid tio och sedan förväntas vi roa oss själva till två, vilket ju kan gå bra, om det inte är som så att allt annat kul på Sahlgrenska redan är kandidatbemängt till tusen. Håhåjaja. Ett bestående intryck av den här kursen (liksom i ännu högre grad hela programmet) är att man antingen skulle kunna stoppa in mer stoff eller korta av hela historien ett år eller två. På ett sätt, om man hade haft ett amerikanskt system med premed/med (mer allmän biologi läst på annan institution följt av kliniska vetenskaper) hade ju det kunnat gå; att kunna få gjort två år premed på ett år hade ju gjort saker och ting litet snabbare. Problemet där är ju att det faktiskt finns fina synergivinster av att man har en mer kliniskt inriktad första del av programmet. Nå. Det fungerar ju som det är. Och egentligen, att börja pilla runt i sådana här saker får väl en ofta att sitta med ett resultat som är sämre än vad man hade när man började.
Liten festivitet här igår, massor med pajer och öl för att på ett ståndsmässigt sätt markera att Arvid var och hälsade på. Det blev trevligt och fint, och i veckan verkar något också vara på gång, förhoppningsvis inte när jag går jour.
... förresten, jag upptäckte att jag hade fått ett sms inatt från Giovanni som satt och översatte isländska sagor och inte kunde titta över. Jag tror att Gabriella kan uppskatta det hela, om inte annat. ^^
Il latte fa bene, magiari anche ai capelli. E poi, come tu a mi insegni, digerirlo è cosa assai ariana.
Friday, October 17, 2008
pepp!
Sedan senast jag skrev har jag hunnit ha ortopedi, och den stora överraskningen var väl att jag har haft rent ohemult kul hela tiden, mer eller mindre. Men det är klart, det har varit massor på akuten, och på akuten trivs jag som fisken i vattnet. Ett litet problem har varit att jag har rätt små händer i en grupp av annars rätt rejäla labbar, så jag har fått hitta egna handgrepp för att subluxera än det ena, än det andra ibland. Men skoj har det varit! Nu är det ett par dagar på Alingsås sjukhus där jag planerar att bosätta mig under ett bord på akuten, därefter var det handkirurgi ett par dagar och sedan skall jag och Fredrik och hälsa på Arvid i Västervik. Det blir nog en fin vecka det här.
Något jag kom att fundera på igår på utvärderingen av kursen är att jag alltid tycker att allt är bra, i vart fall på utvärderingar. Jag har nog aldrig satt lägre än en 2/5 när något skall utvärderas, och nästan allt sätter jag minst 3/5 på. Jag undrar om det mest är att jag är en i grunden rätt positiv natur, eller om det också spelar in att jag aldrig riktigt sett skolan som ett tillfälle att lära sig någonting (undantag: franska, matematik, intubation och en del annat), utan snarare ett sätt att få ett kvitto på att man kan det man lärt sig på egen hand. Jag hoppade föreläsningen idag, efter att ha frågat mig själv när jag senast var på en föreläsning jag verkligen kände att jag lärde mig något. Över huvud taget tycker jag väl att det är så ineffektivt, timtal åt att långsamt prata igenom någonting som kan sammanfattas på ett par tättskrivna A4. Till mitt beslut bidrog också att jag satt och tryckte in ortopedin från sju till fyra kvällen innan. Lång passus om annat, men i vart fall, det gör väl att jag mest utvärderar ifrån om folk är snälla, om jag fått gratis kaffe, om jag fått sovmorgon och så vidare, eftersom själva tillgodogörandet av kunskap framförallt sker på egen hand.
I vart fall, det kändes bra att resonera litet inför sig själv om det där. En hel del av skoltröttheten försvann, då jag lättare för mig själv kan rättfärdiga att jag framförallt går på det som känns givande; det praktiska, seminarie- och gruppövningar, samt det kliniska.
I övrigt är det öl på gång ikväll, Olle är i land igen och alla är glada. Jag skall träffa honom och Agnes om några timmar, har precis lagat mat efter att ha gått en tvåtimmarspromenad i solskenet. Nu mat.
Något jag kom att fundera på igår på utvärderingen av kursen är att jag alltid tycker att allt är bra, i vart fall på utvärderingar. Jag har nog aldrig satt lägre än en 2/5 när något skall utvärderas, och nästan allt sätter jag minst 3/5 på. Jag undrar om det mest är att jag är en i grunden rätt positiv natur, eller om det också spelar in att jag aldrig riktigt sett skolan som ett tillfälle att lära sig någonting (undantag: franska, matematik, intubation och en del annat), utan snarare ett sätt att få ett kvitto på att man kan det man lärt sig på egen hand. Jag hoppade föreläsningen idag, efter att ha frågat mig själv när jag senast var på en föreläsning jag verkligen kände att jag lärde mig något. Över huvud taget tycker jag väl att det är så ineffektivt, timtal åt att långsamt prata igenom någonting som kan sammanfattas på ett par tättskrivna A4. Till mitt beslut bidrog också att jag satt och tryckte in ortopedin från sju till fyra kvällen innan. Lång passus om annat, men i vart fall, det gör väl att jag mest utvärderar ifrån om folk är snälla, om jag fått gratis kaffe, om jag fått sovmorgon och så vidare, eftersom själva tillgodogörandet av kunskap framförallt sker på egen hand.
I vart fall, det kändes bra att resonera litet inför sig själv om det där. En hel del av skoltröttheten försvann, då jag lättare för mig själv kan rättfärdiga att jag framförallt går på det som känns givande; det praktiska, seminarie- och gruppövningar, samt det kliniska.
I övrigt är det öl på gång ikväll, Olle är i land igen och alla är glada. Jag skall träffa honom och Agnes om några timmar, har precis lagat mat efter att ha gått en tvåtimmarspromenad i solskenet. Nu mat.
Saturday, September 20, 2008
om opinionsläget i Mellanvästern
Jag har fått en liten obsession: amerikanska presidentvalet. Jag har en ny favoritsite, komplett med kartor och opinionsundersökningar. Det är om inte annat ett hjälpligt substitut för sportintresse, slog det mig när vi i rasten häromdagen satte oss vid datorerna i kandidatrummet på röntgen och de andra intresserade sig för ledband i Milan eller vad det nu var. Det har i vart fall varit litet spännande dagar, men nu verkar demokraterna ha en ganska så hjälplig ledning i de flesta swing states utom Florida och Ohio. Det känns änna gött.
I övrigt har det varit en rätt skoj vecka, även om det är farligt med röntgenundervisning i ett nedsläckt rum med mjuka stolar precis efter lunch. Det här med att detaljstudera CT-serier och riktigt få snöa in på leverveners fyllnad har dock passat mig. Alla röntgendoktorer verkar så väldigt glada och nöjda, dessutom.
Det verkar bli ytterligare en lugn helg, folk är antingen bortresta eller så har de upp över öronen mycket att göra. Oh well, det kommer väl andra tillfällen till skörlevnad.
I övrigt har det varit en rätt skoj vecka, även om det är farligt med röntgenundervisning i ett nedsläckt rum med mjuka stolar precis efter lunch. Det här med att detaljstudera CT-serier och riktigt få snöa in på leverveners fyllnad har dock passat mig. Alla röntgendoktorer verkar så väldigt glada och nöjda, dessutom.
Det verkar bli ytterligare en lugn helg, folk är antingen bortresta eller så har de upp över öronen mycket att göra. Oh well, det kommer väl andra tillfällen till skörlevnad.
Friday, September 12, 2008
karriärval by quiz
Jag hittade det här på underlakare.se, och... tja, jag antar att resultaten inte förvånar:
Resultatet fördelar sig i procent enligt följande:
Medicinska specialiteter 23%
Husläkare 17%
Psykiatri 15%
Barnläkare 15%
Infektionsläkare 14%
Minimal patientkontakt 14%
Opererande specialiteter 2%
... vilket väl mer eller mindre stämmer, även om jag för tillfället, icke-testmässigt, känner att psykiatri och allmänmedicin ligger delad etta, med div. medicinska specialiteter som tvåa och infektion som trea. För kirurgin... tja, jag tycker det är tråkigt, helt enkelt. Att lära sig suturera är inte direkt en intellektuell utmaning, och om jag inte får använda de små grå rätt extensivt så får jag svårt att hålla intresset uppe. Låt vara att anestesin som sagt har varit en mycket positiv överraskning (det är ju nästan internmedicin!), massor med farmakologi, mer patientkontakt än vad jag hade befarat, nästan ingen administration och, kanske viktigast för intrycket, så har jag träffat enbart vänliga, kunniga och engagerade anestesiologer de här veckorna. Och fått beröm för gott handlag och stort intresse, vilket man ju alltid blir glad av. Jouren i onsdags var också den riktigt kul, det är så skönt att känna att man har en nätt liten bank av kunskap, förhållningssätt och (faktiskt) en del åtgärder som man kan använda. Nu blir det röntgen och onkologi veckorna som kommer, det blir nog kul. Jag är i vart fall väldigt tacksam över att jag har de grubbliga, roliga disciplinerna tidigt så jag kan få litet pepp inför resten av hösten.
Doktorandplatsen verkar för övrigt vara helt klar nu, min handledare skickade ett mail om att jag kunde börja direkt efter kirurgin... och, tja, det känns helt underbart, faktiskt. Dels ser jag fram emot att få arbeta med fältet för att det är så sanslöst intressant, dels är det en mycket trevlig arbetsplats och dels är jag litet trött på sjukhus för tillfället. Det är en för inrutad tillvaro för att jag skall trivas; jag har en rätt rejäl arbetskapacitet men jag tappar lätt sugen om allt är uppstyrt på förhand, då gör jag vad jag behöver och struntar i resten medan jag letar stimulans på annat håll (nygrekiska och zoologisk systematik nu i höst... )
Annars så är jag trött, förkyld och sitter hemma med ett glas rödvin, en skål naturgodis och en tillbringare citronvatten och nöjesläser om plattmaskars exkretionssystem och ljudförändringar i keltiska språk (jag är svårligen riktigt klok, men att vara riktigt klok är väl kanske inte något att eftersträva).
Jag saknar Arvid, Sassa, Lisa, Elin och alla andra. Hrm. Jag och Fredrik verkar med litet tur komma iväg till den långhårige folkmusikmatematikern litet senare i höst dock, det skulle vara hur fint som helst. Men det var så fint för ett par år sedan då hela vårt stora, ostyriga gäng fanns i Göteborg. Jag har för lätt för nostalgi.
ST-test
Husläkare eller kirurg? Barnläkare eller infektionsläkare? Har du svårt att bestämma dig? Gör vårt lättsamma ST-test och få svar på vilken specialitet som passar dig bäst! Synpunkter på testet? Maila till info@underlakare.se.
Resultat
Du har gjort flera val som tyder på att du inte skulle bli en utmärkt kirurg eller ortoped. Istället är det till medicinen du bör ställa kosan. Du är fascinerad av mediciner, i tablett och injektionsform. Interaktionsmekanismer, additiva effekter och polyfarmaci ligger dig varmt om hjärtat. Du ser ronden som ett viktigt redskap i patientarbetet. Det finns en devis som säkert ligger dig varmt om hjärtat: ”Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta”.
Vi rekomenderar en karriär inom Medicinska specialiteter
Resultatet fördelar sig i procent enligt följande:
Medicinska specialiteter 23%
Husläkare 17%
Psykiatri 15%
Barnläkare 15%
Infektionsläkare 14%
Minimal patientkontakt 14%
Opererande specialiteter 2%
... vilket väl mer eller mindre stämmer, även om jag för tillfället, icke-testmässigt, känner att psykiatri och allmänmedicin ligger delad etta, med div. medicinska specialiteter som tvåa och infektion som trea. För kirurgin... tja, jag tycker det är tråkigt, helt enkelt. Att lära sig suturera är inte direkt en intellektuell utmaning, och om jag inte får använda de små grå rätt extensivt så får jag svårt att hålla intresset uppe. Låt vara att anestesin som sagt har varit en mycket positiv överraskning (det är ju nästan internmedicin!), massor med farmakologi, mer patientkontakt än vad jag hade befarat, nästan ingen administration och, kanske viktigast för intrycket, så har jag träffat enbart vänliga, kunniga och engagerade anestesiologer de här veckorna. Och fått beröm för gott handlag och stort intresse, vilket man ju alltid blir glad av. Jouren i onsdags var också den riktigt kul, det är så skönt att känna att man har en nätt liten bank av kunskap, förhållningssätt och (faktiskt) en del åtgärder som man kan använda. Nu blir det röntgen och onkologi veckorna som kommer, det blir nog kul. Jag är i vart fall väldigt tacksam över att jag har de grubbliga, roliga disciplinerna tidigt så jag kan få litet pepp inför resten av hösten.
Doktorandplatsen verkar för övrigt vara helt klar nu, min handledare skickade ett mail om att jag kunde börja direkt efter kirurgin... och, tja, det känns helt underbart, faktiskt. Dels ser jag fram emot att få arbeta med fältet för att det är så sanslöst intressant, dels är det en mycket trevlig arbetsplats och dels är jag litet trött på sjukhus för tillfället. Det är en för inrutad tillvaro för att jag skall trivas; jag har en rätt rejäl arbetskapacitet men jag tappar lätt sugen om allt är uppstyrt på förhand, då gör jag vad jag behöver och struntar i resten medan jag letar stimulans på annat håll (nygrekiska och zoologisk systematik nu i höst... )
Annars så är jag trött, förkyld och sitter hemma med ett glas rödvin, en skål naturgodis och en tillbringare citronvatten och nöjesläser om plattmaskars exkretionssystem och ljudförändringar i keltiska språk (jag är svårligen riktigt klok, men att vara riktigt klok är väl kanske inte något att eftersträva).
Jag saknar Arvid, Sassa, Lisa, Elin och alla andra. Hrm. Jag och Fredrik verkar med litet tur komma iväg till den långhårige folkmusikmatematikern litet senare i höst dock, det skulle vara hur fint som helst. Men det var så fint för ett par år sedan då hela vårt stora, ostyriga gäng fanns i Göteborg. Jag har för lätt för nostalgi.
Friday, August 29, 2008
mp3-blogging by proxy
Товарищи! Underbart litet band som heter Jumbling Towers, gratis-EP att ladda hem!
(... inte för att jag tror att så många följer bloggen då jag ju inte uppdaterat den på hur lång tid som helst innan nu i augusti, men ändå. Bra är de! Särskilt Gamble.)
But we were born,
to make a fuss,
and taunt the things,
that bothered us,
for now.
(... inte för att jag tror att så många följer bloggen då jag ju inte uppdaterat den på hur lång tid som helst innan nu i augusti, men ändå. Bra är de! Särskilt Gamble.)
But we were born,
to make a fuss,
and taunt the things,
that bothered us,
for now.
om du stirrar länge nog på strandastern, stirrar strandastern tillbaks på dig
Håhå jaja. Jag har suttit i fyra timmar och nycklat, som det står i kursbeskrivningen 'okänt växtmaterial'. Så värst okänt var det väl inte, sisådär tre fjärdedelar kunde jag bestämma, men då G-gränsen av någon ganska ondsint anledning ligger på 80 % (och VG antar jag att man bara kan få om man tar med sig något grönt som minst tre av fem systematikprofessorer inte förstår vad det är) så tror jag inte att det gick bra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, med undantag för oskicket med tidiga morgnar hela tiden är det ganska så soft att vara medicinare. Såklart... biologistudenter är lediga mer, men då biologer har öppna sinnen och en genuin kunskapstörst innebär det att även biologer som gör tentor åt biologer i vardande (och åt medicinare som behöver andningshål) har det, med följd att frågorna är kreativa, vilket aldrig är trevligt. Medicintentor innebär, om man hårddrar, att leta upp femton gamla tentor, göra dem och läsa boken. (Uj vad jag gnäller på programmet, det är inte helt allvarligt menat, hoppas jag att ni förstår).
Jag har litet planer för min akademiska otrohet; I have my sights set on beteendeekologi, vilket kommer hjälpa mig med forskningen, och jag kommer att få leka med småspigg (en gång i gymnasiet lurades jag ned i vattnet vid Amundön för att leta småspigg, och sedan dess är jag hooked on småspigg; rysligt tuffa små kräk med lustig uppsyn). Vad gäller det där med forskningen så verkar det verkar som att allt är klart. Jag hoppar och studsar och är glad! Interaction of sex steroids and serotonin in brain heter projektet, så fort kirurgieländet är tenterat och klart så kommer jag att få ägna mig åt diverse besynnerligheter. Jag har lyckats få in litet om evolutionärt perspektiv i projektet, och i övrigt är det... tja, vad det låter som. Serotoninsystemet, personlighetsdrag kopplade till olika genotyper vad gäller'et, kopplingar till affektiva sjukdomar (depression, bipolär sjukdom, generaliserat ångestsyndrom och en hel del mer) skillnader mellan könen vad gäller de här personlighetsdragens förekomst (och då risk att få sjukdomarna), den biologiska grunden till det, och så vidare. En ordentlig massa av det mesta, helt enkelt. Gruppen är trevlig, vi blir två doktorander som jobbar med ungefär samma saker, och den andre (tjugosexåring, nästan klar apotekare, också koffeinist av rang) verkar också trevlig.
En sak som slog mig är att jag inte kommer att komma sent till jobbet, i princip; då jag vanligen är fem till tio minuter sen till allting och min handledare brukar klocka in på minst en kvart kommer jag att vara ett under av god organisation i allmänhet och punktlighet i synnerhet. Aningen ovanligt, i vart fall det senare.
Efter tentan fikade jag och Knyttet (som har fått lön efter sommaren och har en vecka ledigt innan hon får börja med inte mindre än tre biologikurser, avundsjuk, jag?), och sedan fick jag, efter en mycket snygg logistisk operation, en pratstund med Elin och Catrin, och dessutom kompendier för idag. Vi har kirurgisk intensivundervisningsvecka, och tenta på måndag. Det är väl okej, även om en del grejer känns måttligt stimulerande. Dock har kirurgin överraskat positivt, trevliga föreläsare och en del intressanta föreläsningar. Jag har lovat mig själv att ge det hela en chans, ha ett öppet sinne och så vidare, och inte bara sikta in mig på klarad tenta och kanske att få lära mig sy ett sår av det mindre slaget.
Nu skall jag laga mat och sedan var det ost och öl hos en väninna till dorogaja Agnes, den senare återkommen från det stora landet i väster. Hurra!
(Hon sms:ade för övrigt och undrade om jag hade koll på hur vilka bårhus som finns här i stan, och hur de jag besökt varit inredda. Det var tydligen inför ett skolprojekt. Jag vet inte vad de ägnar sig åt där på Chalmers (man kunde ju förledas att tro att A-sektionen var litet mindre... Chalmers), men jag har mina fördomar och jag blir glad när de bekräftas.)
Jag har litet planer för min akademiska otrohet; I have my sights set on beteendeekologi, vilket kommer hjälpa mig med forskningen, och jag kommer att få leka med småspigg (en gång i gymnasiet lurades jag ned i vattnet vid Amundön för att leta småspigg, och sedan dess är jag hooked on småspigg; rysligt tuffa små kräk med lustig uppsyn). Vad gäller det där med forskningen så verkar det verkar som att allt är klart. Jag hoppar och studsar och är glad! Interaction of sex steroids and serotonin in brain heter projektet, så fort kirurgieländet är tenterat och klart så kommer jag att få ägna mig åt diverse besynnerligheter. Jag har lyckats få in litet om evolutionärt perspektiv i projektet, och i övrigt är det... tja, vad det låter som. Serotoninsystemet, personlighetsdrag kopplade till olika genotyper vad gäller'et, kopplingar till affektiva sjukdomar (depression, bipolär sjukdom, generaliserat ångestsyndrom och en hel del mer) skillnader mellan könen vad gäller de här personlighetsdragens förekomst (och då risk att få sjukdomarna), den biologiska grunden till det, och så vidare. En ordentlig massa av det mesta, helt enkelt. Gruppen är trevlig, vi blir två doktorander som jobbar med ungefär samma saker, och den andre (tjugosexåring, nästan klar apotekare, också koffeinist av rang) verkar också trevlig.
En sak som slog mig är att jag inte kommer att komma sent till jobbet, i princip; då jag vanligen är fem till tio minuter sen till allting och min handledare brukar klocka in på minst en kvart kommer jag att vara ett under av god organisation i allmänhet och punktlighet i synnerhet. Aningen ovanligt, i vart fall det senare.
Efter tentan fikade jag och Knyttet (som har fått lön efter sommaren och har en vecka ledigt innan hon får börja med inte mindre än tre biologikurser, avundsjuk, jag?), och sedan fick jag, efter en mycket snygg logistisk operation, en pratstund med Elin och Catrin, och dessutom kompendier för idag. Vi har kirurgisk intensivundervisningsvecka, och tenta på måndag. Det är väl okej, även om en del grejer känns måttligt stimulerande. Dock har kirurgin överraskat positivt, trevliga föreläsare och en del intressanta föreläsningar. Jag har lovat mig själv att ge det hela en chans, ha ett öppet sinne och så vidare, och inte bara sikta in mig på klarad tenta och kanske att få lära mig sy ett sår av det mindre slaget.
Nu skall jag laga mat och sedan var det ost och öl hos en väninna till dorogaja Agnes, den senare återkommen från det stora landet i väster. Hurra!
(Hon sms:ade för övrigt och undrade om jag hade koll på hur vilka bårhus som finns här i stan, och hur de jag besökt varit inredda. Det var tydligen inför ett skolprojekt. Jag vet inte vad de ägnar sig åt där på Chalmers (man kunde ju förledas att tro att A-sektionen var litet mindre... Chalmers), men jag har mina fördomar och jag blir glad när de bekräftas.)
Subscribe to:
Posts (Atom)
