försommarregn och elefantfåglar

Oy vey. Det slår mig att jag framförallt bloggar när jag råkar befinna mig hos mor och far. Antar att det beror på att jag har en uråldrig powerbook stående här och som jag alltid brukar bli sittande med efter ett tag. Saker och ting trillar på according to plan; jag skär råtthjärnor i tolv mikrometer tunna skivor för att medelst dessa lösa depressionens gåta. Ungefär. Imorgon kommer sommarstudenterna; tre stycken varav käraste Fredrik är en. Jag skall visa dem kaffeautomaten och försöka få dem att kunna göra mig vettigt kaffe. Jag antar att jag skall lära dem att genotypa med, men det är litet mer perifert. 

Europavalet ja. Det blev Centern, de andra borgerliga kändes av olika skäl mindre rimliga; folkpartiet framförallt för deras totalt idiotiska affischer och en kampanjretorik som får en att tro att det är EU-folkomröstning igen. Och dessutom flinar major Björklund på ett sätt som får mig att misstänka att karln tar på sig hängslebyxor och äppelknyckarkeps när ingen ser på och smyger runt i folks trädgårdar och brandskattar fruktträden. Och det är liksom inte förtroendeingivande. Moderaterna har Anna-Maria Corazza Bildt, och den damen ser ut som någonting John Bauer målat, alternativt en elefantfågel; den kranen är ingenting annat än episkt och troligtvis någonting hon inte får ta med sig när hon flyger. Och kristdemokraterna har Ella Bohlin, som är kreationist och liksom... tja... öh, vad säger man. Världens äldsta trettioåring. Så, tja, då blir det de som faktiskt vågar säga att de är federalister, även om de kanske också kommer med litet halvkvädna visor. Men ändå. Ett demokratiskt EU förutsätter federalism och överstatlighet; en gemensam europeisk beslutandenivå där parlamentet har beslutandemakt och en kommission som tas ur parlamentsmajoriteten. Och det oavsett hur mycket eller hur litet man lägger på EU-nivå; federalism vad gäller EU handlar ju framförallt om formerna för samarbetet, inte vad man fyller det med. Så, tja. Inga elefantfåglar för mig, särskilt som att det varit ett jäkla tjat om frågor som inte har ett dugg med EU att göra; sossarnas evinnerliga, magsura gnäll om inrikespolitik så fort man försökt få dem att prata europapolitik har ju inte riktigt varit förtroendeingivande, direkt. Irriterande har ju varit att borgarna inte varit helt kapabla att skilja på det där heller, även om centern försökt. Miljöpartiet har varit duktiga... men, tja, för att jag skall rösta grönt får jag i princip flytta till Finland eller Tyskland. Oh well. Nu tokregnar det, jag skall gå ut och njuta av ovädret tänkte jag.