försommarregn och elefantfåglar

Oy vey. Det slår mig att jag framförallt bloggar när jag råkar befinna mig hos mor och far. Antar att det beror på att jag har en uråldrig powerbook stående här och som jag alltid brukar bli sittande med efter ett tag. Saker och ting trillar på according to plan; jag skär råtthjärnor i tolv mikrometer tunna skivor för att medelst dessa lösa depressionens gåta. Ungefär. Imorgon kommer sommarstudenterna; tre stycken varav käraste Fredrik är en. Jag skall visa dem kaffeautomaten och försöka få dem att kunna göra mig vettigt kaffe. Jag antar att jag skall lära dem att genotypa med, men det är litet mer perifert. 

Europavalet ja. Det blev Centern, de andra borgerliga kändes av olika skäl mindre rimliga; folkpartiet framförallt för deras totalt idiotiska affischer och en kampanjretorik som får en att tro att det är EU-folkomröstning igen. Och dessutom flinar major Björklund på ett sätt som får mig att misstänka att karln tar på sig hängslebyxor och äppelknyckarkeps när ingen ser på och smyger runt i folks trädgårdar och brandskattar fruktträden. Och det är liksom inte förtroendeingivande. Moderaterna har Anna-Maria Corazza Bildt, och den damen ser ut som någonting John Bauer målat, alternativt en elefantfågel; den kranen är ingenting annat än episkt och troligtvis någonting hon inte får ta med sig när hon flyger. Och kristdemokraterna har Ella Bohlin, som är kreationist och liksom... tja... öh, vad säger man. Världens äldsta trettioåring. Så, tja, då blir det de som faktiskt vågar säga att de är federalister, även om de kanske också kommer med litet halvkvädna visor. Men ändå. Ett demokratiskt EU förutsätter federalism och överstatlighet; en gemensam europeisk beslutandenivå där parlamentet har beslutandemakt och en kommission som tas ur parlamentsmajoriteten. Och det oavsett hur mycket eller hur litet man lägger på EU-nivå; federalism vad gäller EU handlar ju framförallt om formerna för samarbetet, inte vad man fyller det med. Så, tja. Inga elefantfåglar för mig, särskilt som att det varit ett jäkla tjat om frågor som inte har ett dugg med EU att göra; sossarnas evinnerliga, magsura gnäll om inrikespolitik så fort man försökt få dem att prata europapolitik har ju inte riktigt varit förtroendeingivande, direkt. Irriterande har ju varit att borgarna inte varit helt kapabla att skilja på det där heller, även om centern försökt. Miljöpartiet har varit duktiga... men, tja, för att jag skall rösta grönt får jag i princip flytta till Finland eller Tyskland. Oh well. Nu tokregnar det, jag skall gå ut och njuta av ovädret tänkte jag.

påskmässig

Sedär. Ett litet inlägg, månntro? Jag kom precis hem från mor & far där jag tillbringat några dagar med att bli mer eller mindre klotrund. Jag noterade att jag gått upp två kilo (till rent monumentala 65) sedan i vintras när jag senast vägde mig, samtidigt som jag gått ned en byxstorlek (28:or nu) och växt ur två t-shirtar, jag antar att Giovannis mycket genomtänkta träningsprogram har god effekt. Mamma hade gravat en hel lax och jag fick en rejäl bit med hem, så jag antar att det blir än bättre vad gäller det där. Jag har faktiskt försökt vara duktig och trycka i mig så mycket protein jag bara kunnat i vår... och, tja, det verkar ju ha haft effekt. Besynnerlig känsla.

Jag lyssnar för övrigt nästan bara på goth, synth, EBM, darkwave och liknande för tillfället. Det känns också litet knepigt; jag får ha en liten Marit Bergmanvecka eller något liknande.

Labbmässigt går det bara fint; en mycket intressant kognitionsstudie verkar ge väldigt roliga data - ett antar gener vi undersöker verkar ha en stor effekt på kognition, framförallt hos äldre, men inte enbart. En generell effekt som man ofta ser vad gäller 'serotonerga' personlighetsdrag och kognition är att folk med hög neuroticism ofta är bättre än medlet när man testar parametrar för minne och noggrannhet. Vilket ju inte är så konstigt, när man tänker efter. Och det kan ju säga ett och annat om de adaptiva fördelarna med de dragen; alltså varför folk alls har dem. Sedan kommer ju en hel del annat in med, exempelvis den stora könsskillnaden. Där handlar väl det om andra grejer, bland annat det att för däggdjur är antalet honor den begränsande faktorn för hur snabbt en grupp kan tillväxa, och att du helt enkelt får en adaptiv fördel hos flockdjur om honor/kvinnor generellt är mer försiktiga... med följder för arbetsfördelning, och så vidare. Stora rovdjur har ju saker och ting litet annorlunda ordnade, givetvis, men situationen där är ju en annan; de är ju inte jägare/samlare. Någon gång skall jag pilla ihop ett mer strukturerat inlägg om det med vettiga referenser och allt.

Nu skall jag gå och handla. Inomhuspicknick hos mig ikväll. Yay!

festivitas!

Jag är hemma och byter kläder, ikväll är det den stora institutionsfesten, komplett med en av Elias monumentala ostbrickor och en bål som Erik och Patrik stod och pillade med i labbet i sådär två timmar. Mitt rum är precis mitt emot labbet, och föreläsningsskrivandet gick mindre och mindre bra i takt med att jag fick provsmaka mer och mer. I övrigt är saker och ting fina, förutom logikkortskollaps på min iMac.

ett försök

Jag har för mig att meningen med den här bloggen var att gnälla på folk och vara bitter; de senaste månaderna har det varit någon variant på att jag varit SYO-konsulent för mig själv, och det är väl inte så jäkla kul. Ack. Jag var en gång bra på riktigt bra haranger, och jag bör fortfarande vara det.

Jag vet dock inte riktigt vad jag skall vara irriterad över. Kanske de idioter som när man viskar om att om nu allmänheten bekostar verksamhet X (som kan vara, exempelvis, en konstskola i huvudstaden) så kanske verksamhet X också får tänka på att inte stöta sig alltför mycket med folk, kompromissa litet med konstens frihet och så vidare eftersom att de som faktiskt betalar kanske inte vill att deras pengar skall gå till vilka idiotier som helst... - djupt andetag - kanske de idioter som då kommer med ett jävla citat om att 'när jag hör ordet kultur så osäkrar jag min Browning'! På ren svenska, hur jävla frontallobotomerad kan man bli? Någon verkar ha förväxlat censur, ståtliga män i svarta kläder och polerade stövlar (fascister, inte synthare) med det faktum att det inte är en mänsklig rättighet att få sin hobby bekostad av ens medmänniskor. Vill man vara helt fri, ja då kan man också bekosta det hela själv. Bekostas vad man gör av det allmänna får man finna sig i att vara, ja, inte fri. För annars kanske det allmänna känner att nej, de pengarna lägger vi på kulturskolan. Eller konstmusiken. Eller en vårdcentral. Eller en mässingsorkester i Tibro. Eller vad fan som helst där det uppmuntras till ett modium av hyfs och respekt för ens medmänniskor.

huj!

Huj. Jag uppdaterar ju inte! Det måste man ju göra. Sedan sist har jag avslutat kirurgin och systematiken och har börjat doktorera; jag har blivit en arbetsnarkoman av Guds nåde och går sällan hem innan sex halv-sju, med option på åtta-halv nio då och då. Då låter jag mig i och för sig dyka upp precis när som helst på förmiddagen, så jag antar att det jämnar ut sig på något sätt. I vart fall, jag älskar det så mycket så det finns inte; det är som klippt och skuret för mig och då har jag inte ens hunnit föreläsa än. Att kontrastera det med den emellanåt rätt själadödande kirurgin är oerhört givande. Allt känns meningsfullt! Jag har, för första gången på jag vet inte hur länge egentliga utmaningar, jag har blivit av med allt vad vardagsennui heter och jag får ringa till Lantmännen och be dem blanda i fluoxetin i råttfoder. Och så kommer jag få hålla låda om antidiabetika i fyra timmar för en skock odontologer om en tio dagar sådär; hurra!

Jag har nästan ingen fritid, i och för sig. Men det känns inte så farligt, faktiskt. Att bo på jobbet är inte något jag har någonting emot när jobbet är så roligt. Det är en sådan underbar kontrast till hur jag hanterat skolan från första klass, sticka hem vid första bästa möjlighet (med undantag för gymnasiet, där jag älskade skolan och min klass så mycket) eftersom att det ändå går toklångsamt och jag bara blir uttråkad och sitter och sover. Jag vet inte riktigt vad det säger om svenskt skolväsende och mig själv att det är först på forskarutbildningsnivå som jag slipper det där. Håhåjaja. Nu skall jag koka ägg och borsta tänderna; äggen skall jag smälla i mig till frukost inför morgonens styrketräning med Giovanni. Skall det vara så skall det vara.

fråga mig gärna om Virchows nod

När man kommer på sig med att googla 'MWÖÖÖÖH!', ja då borde man kanske inte plugga mer. Jag sitter med det sista inför kirurgitentan, och jag har skött det som jag ibland gör, total overksamhet fram till för några dagar sedan och sedan 18-timmarsplugg i tre-fyra dagar. Det är inte världens mest rimliga upplägg, det kan jag hålla med om. Mitt problem är att jag inte kan hålla mig till ämnet; jag har snöat in i farmakologiboken efter att ha fått för mig att kolla upp hur barbiturater egentligen verkar. Fast nu slentriangooglar jag ju. Och hittar fina sidor.

Nå. Jag får väl disciplinera mig. Öland var underbart, jag skriver nog något om någon dag. Nu skall jag sitta några timmar till, sova några timmar och sedan koffeinchocka mig till ett gott tentaresultat. Imorgon skall jag, förutom att tentera, plugga litet till inför torsdagsmuntan samt lämna in papper om studieuppehåll som tydligen bör vara inne rätt snart. Efter muntan skall jag skriva en systematikuppgift om fåglars muskuloskeletala system och därefter hade jag tänkt att sova en hel dag och sedan bli rullstolsfull ad modum som vanligt efter massiv tenta. Ingenting till övermått my ass.