Боже мой, они убили Кенни!

... öhm. Jag kommer hem, plakat som en liten sill, slår på datorn för att tittat till diverse sociala begivenheter och vad ser jag? Jag ser Göteborgs-jävla-Posten som blivit alldeles till sig i trasorna över att Bruce-hej-jag-ser-ut-som-en-gnagare-modell-kapybara-Springsteen har beslutat sig för att turnera med sitt band ånyo. Och - låt nu vara att jag inte tittat till artikeln - det är självklart en inkännande krönika av han den där tunnhårige. Och någon sorts hyllningsartikel. Jag förstår det verkligen inte. Nog för att mitt förhållande till Bruce Springsteen är ungefär detsamma som till David Hasselhof - någonting som är populärt предже всего i Sverige/Tyskland (stryk det som inte passar) kan per definition inte vara någonting som kristet folk kan tycka om... men ändå. Någon på en tidning som 'når över 600 000 läsare varje dag' har a) ett patologiskt behov av att känna sig som en tuffing och b) därav ett behov av att BO I EN STAD DÄR TUFFINGAR SPELAR PÅ ARENOR... och denne någon behövde tydligen byta kalsonger ikväll. GP har ett behov av att känna sig som en stor och tuff tidning och vad som helst som kan ge dem a remote possibility of att ge ut tuffa små bilagor får dem att pipa av glädje à la femåring som får sin favorit-My Little Pony, med medföljande borste. Folk som lyssnar på Bruce Springsteen kan inte vara kloka i huvudet i min lilla värld - varför överåriga karlar när man kan lyssna på depraverad/degenererad skatepunk? Vi ställer oss oförstående till detta. Elin och Arvid inflikar nog något om smartassjazz också.


À la gauche - Hydrochoerus hydrochaeris
à la droite - även hober i snusnäsduk kan
behöva Purex.

... med vad annat? Vin hos Agnes! Många fina människor (bara fina människor), sång och depraviteter samt inkännande kommenterarer om hur hemskt styv m. trapezius och (troligen) m. longus colli var (Agnes kved) och hur viktigt det är med bra arbetsställningar, väldigt mycket kittlande på spårvagnar och spårvagnshållplatser samt ett rent allmänt välbefinnande. Gosskvadronenes pin-upkalender av år 2006 behandlades också. Jag glömde tydligen min kamera hos Agnes, чёрт возмите - där gick de små filmerna med sjukt genanta skalövningar. Oh well. Jag funderar på att undersöka hur herr Tandborste mår, men jag har ett glas med något grönt i. Och is. Is är alltid bra. Gröna drycker med is. Det är nästan så att man får för sig att sjunga något tacksamt ur psalmboken.

Det slå mig att höstens projekt italienska kommer att ytterligare göra mig till bekantskapskretsens enfant terrible vad gäller besynnerliga små utrop. Jag kommer dock att kunna kommunciera ståndsmässigt med Gabriella, vilket ju vore en mycket trevlig bonus. Nästa projekt (månne om ett år) blir antingen nygrekiska eller tyska. Mumma.