en smärtsam känsla i trakterna av processus xiphoideus

Satan också. Jag skulle till att beställa Därv, som en klumpig vän fördärvade medelst kaffe för någon månad sedan, jag tänkte att den väl måste vara tillbaka i tryck. Och så är den definitivt slut hos förlaget. Jag mår verkligen inte bra av att få böcker förstörda, än mindre av att inte kunna köpa dem ånyo. Så nu får jag antingen köpa the Slynx - i en allt annat än vacker utgåva eller Кысь... och i vanliga fall hade jag väl tagit den ryska, men det tar en mindre evighet att frakta den, även om jag köper den från Ruslania, och så blir den dubbelt så dyr med. Så, äsch. Det får bli den engelska. Dessutom köper jag ett par exemplar av Mabinogion, en present och en till mig. Och så blir det en italiensk grammatik. Och kanske litet mer.

Men åh. Inte mina böcker. >.<

baby, I'll be your inattentive capybara any day

Questionable Content har en förmåga att få mig på utmärkt gott humör. Hur kan man inte älska ett gag som involverar gnagare modell enorm?

Arvika var oerhört trevligt. Bilddagboken står mig bi här. Tjugoen sedda konserter, bäst var Wendy McNeill, Marit Bergman, Patrick Wolf, Nouvelle Vague och Maia Hirasawa.

Jag skall nog skriva litet mer ofta nu, tror jag. Jag har ett mycket officiellt sommarlov, GU:s ekonomiavdelning har äntligen fått tummen ut ur var de nu hade den och jag har fått mitt stipendium. Så, tja. w00t? Om bara vädret ville bete sig som folk, men jag antar att man aldrig slutar få fan för att ens förfäder kände att 'nejmen! Jag vet! Vi fortsätter norrut!' när de kom någonstans till trakterna av loiredalen. Hoppas de blev uppätna av grottbjörnar vad det led. Veckan sedan Arvika har tillbringats med litet jobb, nörderier, bak och matlagning i stora grupper. Vilket i och för sig har varit outsägligt mysigt.


Tankfullhet och kontemplation modell festival.

расстояние и пространство

Min agenda är så fullkomligt totalt tjock med saker jag borde göra så det är rent okristligt. Tjockare med saker att göra än vad en mycket tjock karl från Milwaukee som kör lastbil är tjock med tjockhet. En tjock karl som kör lastbil och börjar varje morgon med att med köttiga nävar sätta i sig tre ostburgare av amerikansk storlek. Tre ostburgare som han sedan följer upp med en halv helstekt gris, femton munkar - och en abbot som av en händelse trillat ned i fritösen -, nio liter läsk, en kaffekanna stor som en medelstor grävling samt två After Eight.

Jag har alltså jättemycket att göra.


Jag klarar verkligen inte av ett samtal på, oavsett hur trevligt sällskapet än må vara, mer än sådär trekvart utan att behöva använda det lilla ordet 'kasus'. Det är en skada jag har.

Jag är ju något av en kasusvetare. Öhöhö. Höhöhö.

Öh.

... jag får alltså inte dra mitt cellbiologiskämt om John McEnroe?

Nähä. Nå. Jag går väl och lägger mig istället. Och lyssnar på Би-2. Bi dva, liksom. Änna. Serru.

hej pappersinsamlingen!

Om vi säger så här. VHS har fått någon sorts fnatt. De har skickat antagningsbesked sex (6!) gånger hittills för att tala om för mig vad jag har sökt, vad jag har för poäng och att ifall någonting inte stämmer skall jag ta kontakt med dem. Någon där tycker om att skicka kuvert till mig. Besynnerliga individer.


Hej sjätte ansökningsbekräftelsen!

Förresten är Mixtapes & Cellmates hur bra som helst.

(Nej, jag tänker inte läsa 200 %, jag var litet rådvill i april bara. Jag nöjer mig med medicinkurserna och italienskan. Humanisten har, har jag märkt, generellt litet lugnare och snällare kurser än de som finns att tillgå på berget och, oh, jag saknar språk!)

under en rhododenron

Ett av mina allra bästa beslut vad gäller privatekonomi under den här våren var helt klart att teckna en prenumeration på Neo. Det är så trevligt med en journalistik som inte bara är ett halvbildat jamsande där det inte finns någon som helst vilja eller förmåga till att, som det heter, problematisera. Där det finnns en intellektuell hederlighet, där det finns framtidstro och en förmåga att se saker för vad de är i en större utsträckning än vad den svenska pressen brukar klara av.

Det senaste numret behandlar islamism, med medverkande skribenter som Irshad Manji och Fleming Rose, Jyllands-Postens kulturredaktör. Den senare verkar i förbifarten vara en betydligt mer... nå... sansad person än exempelvis herr Byström här i stan, och det säger väl kanske något. Över huvud taget så är ett tema skillnaden mellan pluralism och multikulturalism, ett nebulöst begrepp som jag tycker hjärtligt illa om. Pluralismen är en av vårt samhälles främsta dygder, och en följd av ett flertal av de värderingar som en del människor verkar vara villiga att dagtinga med för att vara PK-multikulturell. Det finns ideologier, tankemönster och - blasfemi! - religioner som inte går särskilt väl ihop med västerländska (ett ord jag här använder med en sorts uppskattande ironi) idéer om alla människors lika värde, yttrandefrihet och liknande. Och idéer om dhimmistatus (eller tvångsomvändelser för avgudadyrkare), en grundläggande uppdelning av mänskligheten mellan vi och dom, med mera... våld som fullgott sätt att nå sina mål, nå det är inte oproblematiskt. Religioner har väl alltid en tendens att ställa till saker och ting på ett grandiost sätt med stora härar som marscherar hit och vart för att någon grinig karl känner sig kränkt, men ändå. Det finns någonting djupt inom islam, som har att göra med att grundaren var fältherre, som ger muslimer fler problem än exempelvis kristna och buddhister har. Kristendomen tillbringade sina första tre hundra år med att vara en förföljd underklass' religion, islam tillbringade sina första tre (sex, nio) hundra år med att vara en erövrande överklass' religion. Det blev en politisk ideologi av det hela på ett annat sätt än för de flesta andra världsreligioner och då tillstöter problem i samhällen där det inte är en rättighet att inte bli kränkt, bland annat. Och jag förstår ärligt talat inte hur människor med en humanistisk livssyn kan bli så förskräckta över att man påpekar det.

För att uttrycka sig litet mer drastiskt, både kejsar Ashoka och Tenochtitlans prästkonungar motiverades av sina respektive religioner vad gällde sina politiska gärningar. Hur hantera ett hypotetiskt Sverige där Ashoka samt en skock aztekfurstar väljer att bosätta sig? Den förste vill ha statliga bidrag till blommor att offra och till ljus att tända. De senare vill ha statliga bidrag till att bygga höga, spetsiga byggnader på vars tak de kan skära ut hjärtan ur folk så att solen skall gå upp nästa dag. Hej kulturrelativism?

Personligen anser jag att religionsfriheten är inte absolut, den är villkorad och den kan inskränkas, och den inskränks, när den hotar andra, för oss mer viktiga, värden. (Och det är ju givetvis värden som inte är mer absoluta än andra, men som tillräckligt många förvirrade primater delar för att dessa skall ha inkluderats både i svensk lag och för den delen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.) Det är inte jämlikt med avseende på hjärnspöken, men det är en förutsättning för annan, mer meningsfull, jämlikhet.

I övrigt hade de en intressant artikel om den politiske Gunnar Ekelöf som gjorde mig rätt förtjust. Jag har varit hemskt glad i'na ända sedan jag fick tag i Diwan över fursten av Emigon någon gång i urtiden, mysticismen, förnimmelser av Rumi Jalaluddin och sufismen, mötet mellan Västerlandet och det invaderande Österlandet i gränsprinsarnas Anatolien, en förundran och en sorgsenhet över att finnas till, en skönhet och en skörhet som hos en fjärilsvinge... hemskt tilltalande alltihop. Jag är hemma hos mor och far och googlande bibringade mig inte något ur den diktsamlingen. Ack.

Nå. Nu skall jag sola. Trådlöst är bra.

att baka muffins - en fotoresa

Ну, ладно. Jag och moja dorogaja Agnes skulle baka muffins. Vi pep, kved och blev lyckliga ganska så snabbt, mycket på grund av att ingen var särskilt utsövd. Muffinsen var i allra högsta grad goda, det var timjan- och soltorkade tomatermuffins samt blåbärs- och limemuffins.

Dorogaja uppskattar min stora,
brutala kniv.

Vi var spirituella. Apropå det för mig aktuella adrassandring.se kom vi på att det bör finnas något som heter madrassandring.se. Efter ett tag kom vi på följande:

Ful?
Småfet?
Ganska tråkig?
Luktar du konstigt?
Då är madrassandring.se något för dig!
madrassandring.se - dating för den mindre kräsne

Jag tänkte ta ett muffinskort med muffinsar
liksom som bergstoppar, men Agnes huvud
ville inte rikigt. Notera den flygande muffinsen.

Vi funderade även på det här med Jesus. Vi kom på att det där med 'tag din säng och gå!' verkade litet för inövat för att det skulle vara något han kom på bara sådär. Eftersom han var snickare i gott och väl femton år antog vi att det nog var någonting som satt i sedan innan. Liksom; 'tag din bokhylla och gå!' eller 'tag din ebenholtschiffonjé med utsökta sniderier och gå! Om du inte vill ha hemkörning, givetvis - det kostar en denar extra.' ... och så vidare.

Jag har alltid haft en fallenhet för
bakverksekvillibrism.

Sedan kom vi att prata missbruk. Vaniljsocker, framförallt. (Kan man röka vaniljsocker? Eller freebasar man det?) Det är så lätt att börja, det verkar så ofarligt. Men innan man vet ordet av står man där, förslaget leende och med darrande händer vid torrvaruhyllan på Hemköp. Och snart börjar man med kanel. Och sedan blir det saffran.

Hemskt. Egentligen.

Jag tycker om piren nedanför mig.

Sedan pratade vi om allt möjligt, om livet och om kärleken. Även om vi väl mest försökte komma på ekivoka kvickheter.

Hej platysma!Det blev med tiden kallt som tusan,
vi försökte ignorera detta.

Det hela var vackert. Min lägenhet är fin, men fortfarande alldeles för oinflyttad och tråkig. Dock har jag världens sötaste lampa, en Midsummer Light.

Любовь. Utsikt mot iMacen för några
dagar sedan. Mer på väggarna
nu!

självhävdelse

Jag kommer, om ett några månader, stå som medförfattare till en redigt seriös artikel om kopplingar mellan inflammation och beteende. Detta skall publiceras i en redigt seriös tidskrift. Jag kommer att tvinga alla jag känner att leta upp detta lilla alster via Pubmed. Yay!