karriärval by quiz

Jag hittade det här på underlakare.se, och... tja, jag antar att resultaten inte förvånar:

ST-test

Husläkare eller kirurg? Barnläkare eller infektionsläkare? Har du svårt att bestämma dig? Gör vårt lättsamma ST-test och få svar på vilken specialitet som passar dig bäst! Synpunkter på testet? Maila till info@underlakare.se.

Resultat

Du har gjort flera val som tyder på att du inte skulle bli en utmärkt kirurg eller ortoped. Istället är det till medicinen du bör ställa kosan. Du är fascinerad av mediciner, i tablett och injektionsform. Interaktionsmekanismer, additiva effekter och polyfarmaci ligger dig varmt om hjärtat. Du ser ronden som ett viktigt redskap i patientarbetet. Det finns en devis som säkert ligger dig varmt om hjärtat: ”Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta”.

Vi rekomenderar en karriär inom Medicinska specialiteter

Resultatet fördelar sig i procent enligt följande:
Medicinska specialiteter 23%
Husläkare 17%
Psykiatri 15%
Barnläkare 15%
Infektionsläkare 14%
Minimal patientkontakt 14%
Opererande specialiteter 2%


... vilket väl mer eller mindre stämmer, även om jag för tillfället, icke-testmässigt, känner att psykiatri och allmänmedicin ligger delad etta, med div. medicinska specialiteter som tvåa och infektion som trea. För kirurgin... tja, jag tycker det är tråkigt, helt enkelt. Att lära sig suturera är inte direkt en intellektuell utmaning, och om jag inte får använda de små grå rätt extensivt så får jag svårt att hålla intresset uppe. Låt vara att anestesin som sagt har varit en mycket positiv överraskning (det är ju nästan internmedicin!), massor med farmakologi, mer patientkontakt än vad jag hade befarat, nästan ingen administration och, kanske viktigast för intrycket, så har jag träffat enbart vänliga, kunniga och engagerade anestesiologer de här veckorna. Och fått beröm för gott handlag och stort intresse, vilket man ju alltid blir glad av. Jouren i onsdags var också den riktigt kul, det är så skönt att känna att man har en nätt liten bank av kunskap, förhållningssätt och (faktiskt) en del åtgärder som man kan använda. Nu blir det röntgen och onkologi veckorna som kommer, det blir nog kul. Jag är i vart fall väldigt tacksam över att jag har de grubbliga, roliga disciplinerna tidigt så jag kan få litet pepp inför resten av hösten.

Doktorandplatsen verkar för övrigt vara helt klar nu, min handledare skickade ett mail om att jag kunde börja direkt efter kirurgin... och, tja, det känns helt underbart, faktiskt. Dels ser jag fram emot att få arbeta med fältet för att det är så sanslöst intressant, dels är det en mycket trevlig arbetsplats och dels är jag litet trött på sjukhus för tillfället. Det är en för inrutad tillvaro för att jag skall trivas; jag har en rätt rejäl arbetskapacitet men jag tappar lätt sugen om allt är uppstyrt på förhand, då gör jag vad jag behöver och struntar i resten medan jag letar stimulans på annat håll (nygrekiska och zoologisk systematik nu i höst... )

Annars så är jag trött, förkyld och sitter hemma med ett glas rödvin, en skål naturgodis och en tillbringare citronvatten och nöjesläser om plattmaskars exkretionssystem och ljudförändringar i keltiska språk (jag är svårligen riktigt klok, men att vara riktigt klok är väl kanske inte något att eftersträva).

Jag saknar Arvid, Sassa, Lisa, Elin och alla andra. Hrm. Jag och Fredrik verkar med litet tur komma iväg till den långhårige folkmusikmatematikern litet senare i höst dock, det skulle vara hur fint som helst. Men det var så fint för ett par år sedan då hela vårt stora, ostyriga gäng fanns i Göteborg. Jag har för lätt för nostalgi.

mp3-blogging by proxy

Товарищи! Underbart litet band som heter Jumbling Towers, gratis-EP att ladda hem!




(... inte för att jag tror att så många följer bloggen då jag ju inte uppdaterat den på hur lång tid som helst innan nu i augusti, men ändå. Bra är de! Särskilt Gamble.)

But we were born,
to make a fuss,
and taunt the things,
that bothered us,
for now.

om du stirrar länge nog på strandastern, stirrar strandastern tillbaks på dig

Håhå jaja. Jag har suttit i fyra timmar och nycklat, som det står i kursbeskrivningen 'okänt växtmaterial'. Så värst okänt var det väl inte, sisådär tre fjärdedelar kunde jag bestämma, men då G-gränsen av någon ganska ondsint anledning ligger på 80 % (och VG antar jag att man bara kan få om man tar med sig något grönt som minst tre av fem systematikprofessorer inte förstår vad det är) så tror jag inte att det gick bra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, med undantag för oskicket med tidiga morgnar hela tiden är det ganska så soft att vara medicinare. Såklart... biologistudenter är lediga mer, men då biologer har öppna sinnen och en genuin kunskapstörst innebär det att även biologer som gör tentor åt biologer i vardande (och åt medicinare som behöver andningshål) har det, med följd att frågorna är kreativa, vilket aldrig är trevligt. Medicintentor innebär, om man hårddrar, att leta upp femton gamla tentor, göra dem och läsa boken. (Uj vad jag gnäller på programmet, det är inte helt allvarligt menat, hoppas jag att ni förstår).

Jag har litet planer för min akademiska otrohet; I have my sights set on beteendeekologi, vilket kommer hjälpa mig med forskningen, och jag kommer att få leka med småspigg (en gång i gymnasiet lurades jag ned i vattnet vid Amundön för att leta småspigg, och sedan dess är jag hooked on småspigg; rysligt tuffa små kräk med lustig uppsyn). Vad gäller det där med forskningen så verkar det verkar som att allt är klart. Jag hoppar och studsar och är glad! Interaction of sex steroids and serotonin in brain heter projektet, så fort kirurgieländet är tenterat och klart så kommer jag att få ägna mig åt diverse besynnerligheter. Jag har lyckats få in litet om evolutionärt perspektiv i projektet, och i övrigt är det... tja, vad det låter som. Serotoninsystemet, personlighetsdrag kopplade till olika genotyper vad gäller'et, kopplingar till affektiva sjukdomar (depression, bipolär sjukdom, generaliserat ångestsyndrom och en hel del mer) skillnader mellan könen vad gäller de här personlighetsdragens förekomst (och då risk att få sjukdomarna), den biologiska grunden till det, och så vidare. En ordentlig massa av det mesta, helt enkelt. Gruppen är trevlig, vi blir två doktorander som jobbar med ungefär samma saker, och den andre (tjugosexåring, nästan klar apotekare, också koffeinist av rang) verkar också trevlig.

En sak som slog mig är att jag inte kommer att komma sent till jobbet, i princip; då jag vanligen är fem till tio minuter sen till allting och min handledare brukar klocka in på minst en kvart kommer jag att vara ett under av god organisation i allmänhet och punktlighet i synnerhet. Aningen ovanligt, i vart fall det senare.

Efter tentan fikade jag och Knyttet (som har fått lön efter sommaren och har en vecka ledigt innan hon får börja med inte mindre än tre biologikurser, avundsjuk, jag?), och sedan fick jag, efter en mycket snygg logistisk operation, en pratstund med Elin och Catrin, och dessutom kompendier för idag. Vi har kirurgisk intensivundervisningsvecka, och tenta på måndag. Det är väl okej, även om en del grejer känns måttligt stimulerande. Dock har kirurgin överraskat positivt, trevliga föreläsare och en del intressanta föreläsningar. Jag har lovat mig själv att ge det hela en chans, ha ett öppet sinne och så vidare, och inte bara sikta in mig på klarad tenta och kanske att få lära mig sy ett sår av det mindre slaget.

Nu skall jag laga mat och sedan var det ost och öl hos en väninna till dorogaja Agnes, den senare återkommen från det stora landet i väster. Hurra!

(Hon sms:ade för övrigt och undrade om jag hade koll på hur vilka bårhus som finns här i stan, och hur de jag besökt varit inredda. Det var tydligen inför ett skolprojekt. Jag vet inte vad de ägnar sig åt där på Chalmers (man kunde ju förledas att tro att A-sektionen var litet mindre... Chalmers), men jag har mina fördomar och jag blir glad när de bekräftas.)

hej Kalliope

Ibland är världen full av poesi. Som när GP längst upp på hemsidan kör 'Anlagd korvvagnsbrand i Gamlestaden'. Som i en dikt, antagligen skriven av Tage Danielsson.

augustiregn

Jag har alltid varit väldigt tilltalad av oväder, av någon anledning. Bland det finaste jag vet är att gå, gå, gå i en ordentlig storm, bli genomblöt, kringblåst och omruskad; det livar alltid upp mig ordentligt. Därför är jag nå, liten tacksam över det rejäla oväder som parkerat sig ovan Västsverige, jag har tillbringat den senaste timmen med att gå längs kajerna. Nu är jag tillbaka, och sitter med en stor kopp kaffe och mår riktigt bra. Jag har ett avsnitt av Naturmorgon som jag inte lyssnat på ordentligt än, och jag har en kampanj att skriva på till vår lilla rollspelsgrupp. Nu blir det Coriolis, vilket gruppens residente sci-fitok (jag) uppskattar.

I övrigt har sommaren varit väldigt fin hitintills, jag har varit ledig sedan internmedicintentan och har bara haft min lilla sommarkurs i floristik och faunistik att ägna mig åt vad gäller rena måsten. Annars har det varit en vecka på Rhodos, Arvikafestivalen och inte fullt två veckor på landet uppe i Jämtland. Det känns, som man säger, änna rätt gött.

Jag kanske tar mig för att använda den här grejen litet mer. Jag får se.

I övrigt får jag rekommendera Baustelle. Intellektuell, italiensk snyggepop! Mi piace veramente! Nya albumet är finfint!

hiatus

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det statistiktenta att lämna in! Någon gång skall jag lära mig planering, men det verkar helt klart inte bli i detta liv. Jag har klarat internmedicinen med min vanliga tankspridda elegans; det hela avslutades med att jag släntrade in i tentasalen sådär tjugo minuter sen och log litet fåraktigt åt kursarna mina. Själva tentan gick riktigt bra, trots en del frågor som väl närmast kan beskrivas som löjliga. Nu har jag då statistiken och litet italienska kvar (och en liiiten sommarkurs med tema ränna runt i fält och nyckla växter), men när det är gjort så får jag ta det lugnt. Till saken hör att jag har en rent patologisk oförmåga till det, och kommer säkert knappt överleva två och en halv månad av total overksamhet. Håhåjaja, hur skall det gå?

söndagskverulerande

Öhm. Det har påpekats för mig att något av meningen med en blogg är att den skall uppdateras ofta. Jag håller, av ren princip, inte med. Och framförallt håller inte mitt schema med. Jag fick mig ett ganska fint litet stipendium av FFS i höstas, men måste läsa kurser inom de fakulterna amounting to minst halvtid sett över året. Och eftersom att jag fick pejl på't i november så har det gett mig en tvåhundraprocentsvår. Hurra säger jag, och ter mig mer och mer som någon sorts nervös sak tillhörande gnagarsläktet. Nå, jag löser det i vart fall med italienska, experimentdesign och statistik samt floristik och faunistik. Jag hävdar mig, som sagt, vara en poster boy för det där släktet av mångsysslande renässansmänniskor som de där batikklädda människorna borta på institutionen för allmänmedicin anser att vi skall försöka bli. Jag har dessutom gitarrlektion en gång i veckan, spelar (nu spelleder) rollspel med vår lilla, socialt mycket missanpassade grupp en eller två gånger i veckan, och försöker till på köpet bli full under ordnade former och till musik inte allt för sällan. Jag känner mig alltså litet som en smågnagare av det slag som framlever korta, hektiska liv under det att de försöker undvika både räven och kattugglan.

Titta där, nu fick jag känna mig duktig. Jag använder i vart fall min blogg till självhävdelse och -ömkan, och jag antar att det hör till huvudsyftena. Jag är hemma i Utby och är katt- och husvakt medan mor och far hälsar på systerskapet i Kuala Lumpur. Trettio grader, säger ni? Sol, säger ni? Trevligt. Imorse var för övrigt Två Dagar rätt bra. En intressant artikel om olja och en rolig intervju med Henrik Schyffert. Annars har ju den bilagan schangserat totalt; matpornografi, ett par viner, en sanslöst brackig och totalt oinspirerad resa till valfritt italienskt vindistrikt... och ett nu-går-världen-underkåseri av ett slag som är så löjligt att man knappt skulle vänta sig det från en kultursida. Vilken jävla lobotomerad myrslok som helst kan klara av att dricka whisky från Islay, viner från Kalabrien och föra illa initierade men mycket oroade små samtal om global uppvärmning. Det blir så... tja, tomt och brackigt. Ack.

I övrigt är saker fina. Fesitivitas hos Fredrik ang. kamrat Jacobs födelsedag ikväll. Dessutom reumatologivecka i förra veckan; jag tycker om de små och kluriga disciplinerna. Dessutom fick jag beröm för mitt mycket litterära journalskrivande samt för att jag var duktig på att att föra inkännande samtal. Det kändes fint, jag är en duktig pojke. Nu skall jag dricka kaffe.