om att inte blogga

Jag är fullt medveten om att jag har den här prylen, det är bara det att jag inte riktigt har kunnat ta mig tid till'et. Vilket ju såklart inte stämmer... men, nå. Det har inte blivit av. Mycket har hänt sedan sist, mest underbart är att jag har ett knytt numera. Alexandra heter hon, biolog i vardande och givetvis alldeles underbar.

Imorgon är det tenta. Jag sitter hemma i Utby och får glögg och pepparkakor. Sysselsätter mig gör jag med bilder på syfilissår och så känner jag mig omotiverad. Läkarprogrammet är för tillfället mycket tråkigt och jag ser fram emot språkkurser, biologikurser, att få forska och snart sagt allting som inte involverar sjukvården. Jag antar att det i viss mån beror på en månad i Borås. Internmedicinplacering på MAVA, sjukhuset var bra, handledarna var jättebra, men jag fick gå upp vid fem och kom hem vid sex. Och jag har ju som bekant ingen förmåga över huvud taget att lägga mig innan ett, så det blev litet jobbigt. Mest beror dock min ovilja mot medicinen på på hudkursen, där upplägget är att lära sig hur sjukdom X ser ut, vad det också kan vara och vad man skall göra åt det. Upprepa sedan ad nauseam; vips så känner man plötsligt en akut brist på intellektuell stimulans och snor sin flickväns mikrobiologi- och populationsekologiböcker.

Sedan så känner jag väl att jag skulle vilja ha mer kontroll över vad jag gör, jag tror att doktorandstudier kommer kännas väldigt bra. Jag har mycket stor arbetskapacitet, men jag blir grinig om någon annan rutar in mina dagar för mycket. Jag är en kvälls- och nattmänniska och anser i princip allting som försiggår innan halv tio och som inte råkar vara sömn, frukost eller transport från punkt A till punkt B vara utslag av fascism och generell elakhet. Nå, tillbaka till de roliga utslagen.

---

Pustulerna! Vi blir så glada åt våra pustuler! Åh min herre, det var då ett knippe präktiga makulopapler! Jo jag tackar jag!

...

... kaffe?

Kaffe.

hiatus

Jag har inte skrivit, vilket vore rätt tråkigt om det inte vore för att världen med största sannolikhet är bättre ju färre som kompulsivt spyr ur sig alla möjliga små funderingar på daglig basis. Och så är ju min läsarskara inte direkt stor. Snarare liten. Men ändå.

Det har varit väldigt mycket att göra i september, skulle man kunna säga. Och det skulle stämma, dessutom har en massa saker som inte borde ta kraft tagit kraft.

Jag har avslutat månaden med bokmässan. Böcker gör mig en lycklig liten människa, särskilt så tjocka steampunkromaner.

terminsstart

Jag sitter framför datorn och kan knappt hålla ögonen öppna; ett oerhört gott tecken. Om jag kan klara av att lägga mig innan tolv litet då och då om veckorna den här hösten så kommer saker och ting vara... tja, om inte annat så ovanligt morgonpigga.

Imorgon börjar jag sjätte terminen på läkarprogrammet. Det känns rätt bra. Nästan halvklar... vilket känns bra. Om än litet skrämmande. Men det hela löser sig nog. Jag skall faktiskt försöka att inte grubbla så hemskt mycket i höst, någonting som jag annars är distriktsmästare i. Saker och ting är bra, och saker och ting behöver inte överanalyseras.

Idag fick jag äntligen skaffat gardiner till mitt stora rum, det känns bra. Finfina (och riktigt billiga) panelgardiner. Världens bästa mamma (min mamma) har lovat att göra besynnerliga saker medelst symaskin med dem och när det är gjort har jag jättefina gardiner. The joy!

heminredning - rödvin, 0 - 1

... men oh vad vi uppskattar gul såpa! Och salt. Jag tror bestämt att jag hällt cirkus ett halvkilo salt på mitt soffkläde. Och det verkar fungera! En enorm vinfläck har nu blivit en svagt lila skugga i tyget som, märk väl, i stor utsträckning är vitt.

Avskedspåhitt hos mig, ang. Sassas och Lisas förestående avfärd till Lund och diftongerna. Oh vad jag kommer att sakna dem, dem och Lovisa som redan är där nere. Men, det är ju nära. Och det är bra. Men oh. Saknad blir att vänta!

nika!

Jakob - Ixodes ricinus, 1 - 0

Kitinöst exoskelett min fot, det är ingenting i jämförelse med litet filateli.* Filateli och en tändsticka. En tändsticka från en tändsticksask med Ernst Kirchsteigers nuna på. Jag tror att vi kallar det hela förnedring. I vissa stycken är jag en rätt brutal människa, men det rör i stort enbart leddjur och vadhelst som råkar komma i vägen för mina katafrakter när jag leker bysantinsk kejsare i Medieval II: Total War.

---
* Ja, pincett liksom. För bekvämt avlägsnande av fästingar. Och för att ha ordning på sina frimärken utan att skada tänderna. Jag samlade som sjuåring på frimärken. Allting är bra till någonting.

när man ändå håller på (som flickan sade)

Eep! Eeep! De i dansvänlig, litet cheeky elektronika någorlunda förtjusta bör kolla up Marsheaux - en ny favorit sedan några veckor. Två töser från Thessaloniki med en förkärlek för gammal new wave och things that go blipp in the night.

Alla utan undantag skall kolla upp Christian Ward. Vackert!

Боже мой, они убили Кенни!

... öhm. Jag kommer hem, plakat som en liten sill, slår på datorn för att tittat till diverse sociala begivenheter och vad ser jag? Jag ser Göteborgs-jävla-Posten som blivit alldeles till sig i trasorna över att Bruce-hej-jag-ser-ut-som-en-gnagare-modell-kapybara-Springsteen har beslutat sig för att turnera med sitt band ånyo. Och - låt nu vara att jag inte tittat till artikeln - det är självklart en inkännande krönika av han den där tunnhårige. Och någon sorts hyllningsartikel. Jag förstår det verkligen inte. Nog för att mitt förhållande till Bruce Springsteen är ungefär detsamma som till David Hasselhof - någonting som är populärt предже всего i Sverige/Tyskland (stryk det som inte passar) kan per definition inte vara någonting som kristet folk kan tycka om... men ändå. Någon på en tidning som 'når över 600 000 läsare varje dag' har a) ett patologiskt behov av att känna sig som en tuffing och b) därav ett behov av att BO I EN STAD DÄR TUFFINGAR SPELAR PÅ ARENOR... och denne någon behövde tydligen byta kalsonger ikväll. GP har ett behov av att känna sig som en stor och tuff tidning och vad som helst som kan ge dem a remote possibility of att ge ut tuffa små bilagor får dem att pipa av glädje à la femåring som får sin favorit-My Little Pony, med medföljande borste. Folk som lyssnar på Bruce Springsteen kan inte vara kloka i huvudet i min lilla värld - varför överåriga karlar när man kan lyssna på depraverad/degenererad skatepunk? Vi ställer oss oförstående till detta. Elin och Arvid inflikar nog något om smartassjazz också.


À la gauche - Hydrochoerus hydrochaeris
à la droite - även hober i snusnäsduk kan
behöva Purex.

... med vad annat? Vin hos Agnes! Många fina människor (bara fina människor), sång och depraviteter samt inkännande kommenterarer om hur hemskt styv m. trapezius och (troligen) m. longus colli var (Agnes kved) och hur viktigt det är med bra arbetsställningar, väldigt mycket kittlande på spårvagnar och spårvagnshållplatser samt ett rent allmänt välbefinnande. Gosskvadronenes pin-upkalender av år 2006 behandlades också. Jag glömde tydligen min kamera hos Agnes, чёрт возмите - där gick de små filmerna med sjukt genanta skalövningar. Oh well. Jag funderar på att undersöka hur herr Tandborste mår, men jag har ett glas med något grönt i. Och is. Is är alltid bra. Gröna drycker med is. Det är nästan så att man får för sig att sjunga något tacksamt ur psalmboken.

Det slå mig att höstens projekt italienska kommer att ytterligare göra mig till bekantskapskretsens enfant terrible vad gäller besynnerliga små utrop. Jag kommer dock att kunna kommunciera ståndsmässigt med Gabriella, vilket ju vore en mycket trevlig bonus. Nästa projekt (månne om ett år) blir antingen nygrekiska eller tyska. Mumma.