glögg och pepparkakor, comme il faut

Jag har det rent outsägligt trevligt nu; jag sitter med en försvarlig kopp glögg, pepparkakor och Belle & Sebastian och skriver om gastrotricher. En otroligt framsynt och vänlig föreläsare lade ut morgondagens föreläsning på portalen, och man kunde konstatera att det nya immunologi tydligen är ikterus. (Gulsot, alltså. Grejen är den att vi har haft - och jag skojar inte åtta-tio introduktionsföreläsningar till immunologi, eftersom att några stolpskott till kursansvariga inte vill ge oss en sammanhållen immunologikurs. Gulsoten har vi nog dragit fem-sex gånger nu, och det börjar bli litet gammalt, särskilt som att det är pass tre slides som har nytt material, känns det som.)

Därför glögg och zoologi; jag kan med gott samvete utnyttja de timmar då jag är piggast. Jag skall nog göra en gammal kirurgitenta i natt med och sedan ta en mastodontsovmorgon, dyka upp på läkarstämman och lulla runt där med Fredrik och Rebecka och försöka köpa mig en blodtrycksmanschett och kanske knipa USB-minnen, som Försäkringskassan tydligen delade ut. I övrigt har det varit en fin vecka, först en fin helg med fikor med Karin och Giovanni, Catrins trettioårsfest, litet familjära ting på söndag och sedan en väldigt, väldigt bra kort endokrinologikurs med hemskt bra könshormonssymposium på måndag och tisdag. Det är så underbart med föreläsningar som presenterar sådant som inte går att läsa sig till, annat än i vetenskapliga artiklar som man inte vet finns, särskilt om det är sådant som hur man kartlägger hela beteenden hos möss, från stimulus till effekt, eller intrakrina hormoner, och med folk som är världsledande inom sina fält to boot. Gratis luncher är ju inte fel det heller. I det stora hela fick det mig att längta något outsägligt till i början av januari när jag faktiskt får börja doktorera. Föreläsa. Forska. Och ha en frihet som inte går att jämföra med hur det är att studera. Det känns ganska stort. Fast... tja, det är vad det är. Något att göra mellan frukost och middag, precis som alla andra jobb; men kul kommer det att vara

Till helgen vart det tydligen någon sorts julbak, annars har jag ingen koll på något. Det känns bra. Jour på tisdag, jag längtar. Och nästa fredag blir jag 23. Humdidum.

Sedan kan jag rekommendera The Court of the Air! En underbart tilltalande, ganska mörk saga med toner av tidigt brittiskt artonhundratal, Lovecraft, steampunk och Grimm tillsammans med stora vänliga plåtåbäken och de mest förbryllande personligheter.

hurr-a!

Jag fick precis ett mail med ett schema för de biomedicinska analytikernas farmakologikurs; jag skall tydligen föreläsa för dem om diabetes och antidiabetika borta i mars. Jag hoppar och studsar på stolen! Föreläsningar! Massor med prat! Jag skall göra kompendier! Och komma med torra små skämt! Hurr-a! Jag skall tydligen ha videodemonstrationer med. Antagligen av besynnerliga försök med möss, om jag anar rätt.

... öh, ja. Jag har tydligen fått en jobbmailadress med, men har inte en susning om hur jag skall komma åt mailkontot. GU har ju som bekant väl fungerande och mycket trevliga it-system.

Det är helt enkelt underbart, forskning och undervisning, forskning och undervisning!

I övrigt rullar saker och ting på i god takt, vi har en bra kirurgivecka på en avdelning som är avsedd för kandidatundervisning, och idag hade vi traumaträning ute på KA4. Dagarna är långa, men vi har väldigt fria händer och mycket att göra, så det känns värdefullt och bra. Handledaren är bra och något... speciell (han tillbringade tydligen ett antal år på sjuttiotalet med att någonstans i Mellanvästern undersöka oesofagussfinktrar (muskelring som hindrar maginnehåll att ta sig uppåt i matstrupen) hos nordamerikansk opossum (som har bisarrt kraftiga dylika, då de tycker om att sitta upp-och-ned)). All is well and good vad gäller kirurgin alltså, men jag får säga att jag mest räknar ned veckorna nu, påskrifter skall samlas, tentor skall klaras och sedan är det till att sekvensera, försöka bli klok på stora datamängder (eller snarare be statistikern om hjälp med stora datamängder, välta ned möss i stora vattenbaljor, pilla med patientintervjuer och allt möjligt annat godis. Frihet under ansvar och hur mycket roligt jobb som helst.

Joel, Gabriella och jag var och såg senaste Bondfilmen nu efter skolan, och den var bra, även om jag väl får säga att jag är barnsligt förtjust i belevade britter som skjuter på folk, så jag kan vara något partisk. Jag har ett par artiklar jag skall ögna igenom, men sedan går jag nog och lägger mig.

oy vey!

Ytterligare en vecka av kirurgin avklarad, den här slappast hittills, något som irriterar oss. Saken är den att vi lyckats pricka in en avdelning med nedskärningar, och följaktligen rätt få operationer... och rätt litet annat med. Vi har haft 8-12-dagar större delen av veckan... och vet väl inte riktigt om det är att vara tacksam eller inte. Sanslöst menlös föreläsning idag dock, repeterade bara gammalt och vad litet som sades om statistik och dylikt som var nytt för programmet täckte första kapitlet i förra terminens statistikbok för min lilla statistikkurs för biologer. Första timmen somnade jag av pur frustration, sedan ägnade jag mig åt att muttra skriftligen på ryska och italienska över hela kompendiet. Fem fullskrivna sidor med betraktelser över stolarnas mjuka dynor, hur lång tid man kan prata utan att säga särskilt mycket och kring det italienska verbparadigmet. Håhåjaja. Det var i vart fall roligt att träffa Elin och Catrin och de andra, och att få ha betalat till vår klassfest... som ligger rätt snart, tror jag. Jag har som bekant måttligt med koll på det mesta.

Efter skolan satt jag fyra timmar på Naturhistoriskas fik (det bästa fiket!) och gjorde tentafrågor inför kirurgitentan. Målbeskrivningarna är lika flummiga som de varit de senaste fyra åren, så jag känner att det man alltid kan lita på är tentorna. Sedan köpte jag farsdagspresent, var på posten och hämtade jag ut en t-shirt och världens finaste väska från Portland, Oregon, som Tullverket av någon bisarr anledning ville ha 300 extra för att alls lämna ut. Jämrans knepigt.

Sedan lyckades jag med konststycket att vara senare än Giovanni till någon sorts improviserad after-work; vi satt på Kellys och drack öl och pratade åttiotalsrollspel, italienska småstäder, danskor och hur irriterande det är med folk som oavsett hur sekulära de ser sig fortfarande behandlar sina idéer om fri vilja, en orättvis världsordning eller vad det nu vara månde precis som en en kristen den nicenska trosbekännelsen. Att hävda absolut moral utan religion är liksom... jag vet inte, logic - you're doing it wrong, ungefär.

Nu är jag hemma, äter naturgodis, dricker te och skall skriva ihop ett äventyr inför morgondagens rollspel då det är jag som spelleder. Ladytron är bland det bästa som finns och min lilla kalla verkar inte må bra.

vetulicolier med vänner

Jag sitter i min lilla soffa, dricker kaffe och läser National Geographic och litet artiklar jag skrivit ut. Eftersom att jag har någon sorts akademisk attention-span disorder så handlar de om vetulicolier, konstiga (troliga) tidiga deuterostomer som påminner litet om pelagiska sjöpungar (och oss med, för den delen). En stor främre kroppshalva med gälöppningar, en rejäl svans bakom anus och vad som kan vara en endostyl (en variant på sköldkörtel). Nu skall jag väl kanske inte lulla in helt på konstiga saker som gick och blev utdöda för pass en halv miljard år sedan, men ändå. Det som är så fascinerande med paleontologi och evolutionsbiologi i stort är ju perspektiven; i det här fallet relativt nära släktingar till oss som sam omkring i urtida hav och filtrerade plankton, med organ som har direkta motsvarigheter i oss. Det är väl ungefär så nära evigheten man kan komma, antar jag.



Oh well. Veckan har varit bra, men sanslöst luftig. Vi sätter oss på ronden vid åtta, är klara vid tio och sedan förväntas vi roa oss själva till två, vilket ju kan gå bra, om det inte är som så att allt annat kul på Sahlgrenska redan är kandidatbemängt till tusen. Håhåjaja. Ett bestående intryck av den här kursen (liksom i ännu högre grad hela programmet) är att man antingen skulle kunna stoppa in mer stoff eller korta av hela historien ett år eller två. På ett sätt, om man hade haft ett amerikanskt system med premed/med (mer allmän biologi läst på annan institution följt av kliniska vetenskaper) hade ju det kunnat gå; att kunna få gjort två år premed på ett år hade ju gjort saker och ting litet snabbare. Problemet där är ju att det faktiskt finns fina synergivinster av att man har en mer kliniskt inriktad första del av programmet. Nå. Det fungerar ju som det är. Och egentligen, att börja pilla runt i sådana här saker får väl en ofta att sitta med ett resultat som är sämre än vad man hade när man började.

Liten festivitet här igår, massor med pajer och öl för att på ett ståndsmässigt sätt markera att Arvid var och hälsade på. Det blev trevligt och fint, och i veckan verkar något också vara på gång, förhoppningsvis inte när jag går jour.

... förresten, jag upptäckte att jag hade fått ett sms inatt från Giovanni som satt och översatte isländska sagor och inte kunde titta över. Jag tror att Gabriella kan uppskatta det hela, om inte annat. ^^

Il latte fa bene, magiari anche ai capelli. E poi, come tu a mi insegni, digerirlo è cosa assai ariana.