virgin male in dress chastises gay people for their confused sexuality

Pharyngula vinner internet med en alldeles gudabenådad rubrik. Jag finner det litet roande att de som finner det nödvändigt för sin sinnesfrids skull att låtsas som att sexualitet är något man väljer och kan påverka är de tokreligiösa och diverse lustiga och högljudda varianter av vänstersinnade akademiker inom samhällsvetenskaperna, typ. Nog för att katoliker, i vart fall kurian, inte verkar tro att det är något man väljer; det är bara något man inte skall leva ut, för annars får man stryk när man dör. Southern Baptists och div. tokiga amerikaner med ex-gay ministries tycker ju verkligen dock att det är ett val... och, åh. Tokigt folk. (En liten sak, de sekulära som verkar tro att man kan välja't och att det inte är biologiskt betingat; ungefär vilken procent homosexuella i populationen skall man försöka sikta på? Med tanke på att det då är miljöbetingat, ungefär hurdan miljö skall man skapa? Jag förstår inte riktigt hur de känner att de gör saker och ting lättare för sig... men det handlar väl om att försvara det där lustiga lilla substitutet för en själ som en del sekulära tycker så mycket om; den fria viljan.)

I övrigt är det jul, jag sitter vid granen och äter nötter och snart så är det mat. Kaffe med Arvid, och helt oförhappandes även kaffe med Elin och Lisa, de råkade titta förbi och vi blev lyckliga. Missan trampar runt och ser mycket konfunderad ut över granen, och verkar fundera på om det kan vara värt att försöka klättra upp i den. Mor kommer med glögg, och kisse försöker klättra upp på bordet och lukta på glöggen. Det här kan bli intressant.

jullov!

Det är rent sinnesförvirrat bra; jag har jullov och det har nog aldrig känts så skönt. Jag var och julhandlade med Agnes nyss, kom med en massa putslustigheter och var ett rent allmänt litet odrägligt sällskap då Agnes behövde köpa mängder med klappar och jag bara hade en kvar. Jag är så glad åt att min familj sedan några år bestämt oss för att vi går igenom vad folk vill ha, mycket öppet och välordnat varpå saker och ting med fördel beställs via Internet. Mamma och pappa får litografier köpta på nätauktion av mig, jag får en Scientific Americanprenumeration av syster, och så vidare. På så sätt kan man gå omkring och vara odräglig i julhandeln. Darling Agnes land är för övrigt dit vi styr kosan för nyår, sådär tio mycket förvirrade och fina människor med glögg, mat och sällskapsspel för ett helt regemente.

Julmys hos Bella igår, vilket var hemskt mysigt (således: tack för senast B'laa!), julfika med kamrat Sondén, nyligen hemkommen från musicerandet, imorgon. Praktiska provet gick bra och snart får jag väl börja plugga, jag har gjort tentafrågor i en månad så jag antar att jag kan ta det litet lugnt. Det hela känns litet som en transportsträcka mest, det kommer dröja såpass länge till att jag kommer att behöva kirurgikunskaperna aktivt så jag kan med gott samvete plugga blott och bart för att klara tentan; såpass mycket kommer jag ändå att få repetera inför AT. Somrarna blir ju vikta för forskning, inte underläkarvik... och ev. underläkarvik blir med största sannolikhet inom psykiatri. Istället läser jag litet inför den tenta i zoologisk systematik som jag har en vecka efter kirurgin, och så har jag fått skickat till mig en del artiklar om kartläggning av raphekärnor hos människa och råtta, serotonintransportörer, labyrinter för att testa ångestmodeller hos råtta och annat uppbyggligt. Det kommer att bli så bra!

Ett gott betyg åt kirurgikursen är dock att det kändes ganska dubbelt att sluta, det har varit en hel del roliga delkurser och gruppen min har varit hur kul som helst med Staffan, Jon och de andra. Ah. Bra känslor.

Rolling Stone har en artikel om folk som klär ut sig till superhjältar och försöker rädda världen. Ibland måste man bara älska människor. Nu skall jag koka te, plocka med mig litet lussebullar och gå en solskenspromenad. Hurr-a!

lyckan är en välskriven remiss

Oy vey, kom hem från jouren för tio minuter sedan och sitter och äter rostbröd med räksallad och försöker varva ned litet. Jourtjänstgöringen är så fasligt, vidunderligt kul så det finns inte; jag minns att jag tittade på klockan vid halv sextiden och sedan var klockan vips kvart över tolv. Hela grejen passar mig så sanslöst bra så det finns inte (särskilt kvälls- och nattjourer!), jag antar att det i viss mån beror att ingen någonsin har funderat på hur jouren skulle kunna bli bättre som pedagogiskt hjälpmedel, och därigenom ställt till med irreparabla skador. Urologigenomgång vid halv åtta imorgon, jag funderar på att inte lägga mig utan istället plugga och dricka kaffe; fredagen kommer ändå att få bli en massiv sovmorgon hur jag än gör. Det var någon sorts möte på Farmakologen, annars kan jag ägna min fredag åt att fylla år bäst jag vill. Syster har ringt mig de senaste dagarna och tjatat på mig om att jag skall komma på födelsedagspresenter och jag har fått notera vuxenpoäng; mina svar har varit along the lines of att jag har det mesta redan. Hilfe.

Rollspel i förrgår, öl och releasefest igår och långa dagar mest hela tiden. Dock är det kul, så jag är osedvanligt pepp. Nästa vecka planerar jag att bosätta mig på akuten på Kungälv och ha hur kul som helst; kirurgi så länge man slipper stå på tråkiga operationer (jag har faktiskt lyckats med att slumra till stående på en sanslöst tradig whipple) har jag funnit vara tokkul. Jag har också blivit väldigt förtjust i den lilla kirurgin, små sår och nageltrång och allt vad det vara månde.

Nu skall jag nog ta en whisky. Jag behöver helt klart varva ned, på väg ned till kulverten kom jag på mig själv att pipa glatt och skutta.

glögg och pepparkakor, comme il faut

Jag har det rent outsägligt trevligt nu; jag sitter med en försvarlig kopp glögg, pepparkakor och Belle & Sebastian och skriver om gastrotricher. En otroligt framsynt och vänlig föreläsare lade ut morgondagens föreläsning på portalen, och man kunde konstatera att det nya immunologi tydligen är ikterus. (Gulsot, alltså. Grejen är den att vi har haft - och jag skojar inte åtta-tio introduktionsföreläsningar till immunologi, eftersom att några stolpskott till kursansvariga inte vill ge oss en sammanhållen immunologikurs. Gulsoten har vi nog dragit fem-sex gånger nu, och det börjar bli litet gammalt, särskilt som att det är pass tre slides som har nytt material, känns det som.)

Därför glögg och zoologi; jag kan med gott samvete utnyttja de timmar då jag är piggast. Jag skall nog göra en gammal kirurgitenta i natt med och sedan ta en mastodontsovmorgon, dyka upp på läkarstämman och lulla runt där med Fredrik och Rebecka och försöka köpa mig en blodtrycksmanschett och kanske knipa USB-minnen, som Försäkringskassan tydligen delade ut. I övrigt har det varit en fin vecka, först en fin helg med fikor med Karin och Giovanni, Catrins trettioårsfest, litet familjära ting på söndag och sedan en väldigt, väldigt bra kort endokrinologikurs med hemskt bra könshormonssymposium på måndag och tisdag. Det är så underbart med föreläsningar som presenterar sådant som inte går att läsa sig till, annat än i vetenskapliga artiklar som man inte vet finns, särskilt om det är sådant som hur man kartlägger hela beteenden hos möss, från stimulus till effekt, eller intrakrina hormoner, och med folk som är världsledande inom sina fält to boot. Gratis luncher är ju inte fel det heller. I det stora hela fick det mig att längta något outsägligt till i början av januari när jag faktiskt får börja doktorera. Föreläsa. Forska. Och ha en frihet som inte går att jämföra med hur det är att studera. Det känns ganska stort. Fast... tja, det är vad det är. Något att göra mellan frukost och middag, precis som alla andra jobb; men kul kommer det att vara

Till helgen vart det tydligen någon sorts julbak, annars har jag ingen koll på något. Det känns bra. Jour på tisdag, jag längtar. Och nästa fredag blir jag 23. Humdidum.

Sedan kan jag rekommendera The Court of the Air! En underbart tilltalande, ganska mörk saga med toner av tidigt brittiskt artonhundratal, Lovecraft, steampunk och Grimm tillsammans med stora vänliga plåtåbäken och de mest förbryllande personligheter.

hurr-a!

Jag fick precis ett mail med ett schema för de biomedicinska analytikernas farmakologikurs; jag skall tydligen föreläsa för dem om diabetes och antidiabetika borta i mars. Jag hoppar och studsar på stolen! Föreläsningar! Massor med prat! Jag skall göra kompendier! Och komma med torra små skämt! Hurr-a! Jag skall tydligen ha videodemonstrationer med. Antagligen av besynnerliga försök med möss, om jag anar rätt.

... öh, ja. Jag har tydligen fått en jobbmailadress med, men har inte en susning om hur jag skall komma åt mailkontot. GU har ju som bekant väl fungerande och mycket trevliga it-system.

Det är helt enkelt underbart, forskning och undervisning, forskning och undervisning!

I övrigt rullar saker och ting på i god takt, vi har en bra kirurgivecka på en avdelning som är avsedd för kandidatundervisning, och idag hade vi traumaträning ute på KA4. Dagarna är långa, men vi har väldigt fria händer och mycket att göra, så det känns värdefullt och bra. Handledaren är bra och något... speciell (han tillbringade tydligen ett antal år på sjuttiotalet med att någonstans i Mellanvästern undersöka oesofagussfinktrar (muskelring som hindrar maginnehåll att ta sig uppåt i matstrupen) hos nordamerikansk opossum (som har bisarrt kraftiga dylika, då de tycker om att sitta upp-och-ned)). All is well and good vad gäller kirurgin alltså, men jag får säga att jag mest räknar ned veckorna nu, påskrifter skall samlas, tentor skall klaras och sedan är det till att sekvensera, försöka bli klok på stora datamängder (eller snarare be statistikern om hjälp med stora datamängder, välta ned möss i stora vattenbaljor, pilla med patientintervjuer och allt möjligt annat godis. Frihet under ansvar och hur mycket roligt jobb som helst.

Joel, Gabriella och jag var och såg senaste Bondfilmen nu efter skolan, och den var bra, även om jag väl får säga att jag är barnsligt förtjust i belevade britter som skjuter på folk, så jag kan vara något partisk. Jag har ett par artiklar jag skall ögna igenom, men sedan går jag nog och lägger mig.

oy vey!

Ytterligare en vecka av kirurgin avklarad, den här slappast hittills, något som irriterar oss. Saken är den att vi lyckats pricka in en avdelning med nedskärningar, och följaktligen rätt få operationer... och rätt litet annat med. Vi har haft 8-12-dagar större delen av veckan... och vet väl inte riktigt om det är att vara tacksam eller inte. Sanslöst menlös föreläsning idag dock, repeterade bara gammalt och vad litet som sades om statistik och dylikt som var nytt för programmet täckte första kapitlet i förra terminens statistikbok för min lilla statistikkurs för biologer. Första timmen somnade jag av pur frustration, sedan ägnade jag mig åt att muttra skriftligen på ryska och italienska över hela kompendiet. Fem fullskrivna sidor med betraktelser över stolarnas mjuka dynor, hur lång tid man kan prata utan att säga särskilt mycket och kring det italienska verbparadigmet. Håhåjaja. Det var i vart fall roligt att träffa Elin och Catrin och de andra, och att få ha betalat till vår klassfest... som ligger rätt snart, tror jag. Jag har som bekant måttligt med koll på det mesta.

Efter skolan satt jag fyra timmar på Naturhistoriskas fik (det bästa fiket!) och gjorde tentafrågor inför kirurgitentan. Målbeskrivningarna är lika flummiga som de varit de senaste fyra åren, så jag känner att det man alltid kan lita på är tentorna. Sedan köpte jag farsdagspresent, var på posten och hämtade jag ut en t-shirt och världens finaste väska från Portland, Oregon, som Tullverket av någon bisarr anledning ville ha 300 extra för att alls lämna ut. Jämrans knepigt.

Sedan lyckades jag med konststycket att vara senare än Giovanni till någon sorts improviserad after-work; vi satt på Kellys och drack öl och pratade åttiotalsrollspel, italienska småstäder, danskor och hur irriterande det är med folk som oavsett hur sekulära de ser sig fortfarande behandlar sina idéer om fri vilja, en orättvis världsordning eller vad det nu vara månde precis som en en kristen den nicenska trosbekännelsen. Att hävda absolut moral utan religion är liksom... jag vet inte, logic - you're doing it wrong, ungefär.

Nu är jag hemma, äter naturgodis, dricker te och skall skriva ihop ett äventyr inför morgondagens rollspel då det är jag som spelleder. Ladytron är bland det bästa som finns och min lilla kalla verkar inte må bra.

vetulicolier med vänner

Jag sitter i min lilla soffa, dricker kaffe och läser National Geographic och litet artiklar jag skrivit ut. Eftersom att jag har någon sorts akademisk attention-span disorder så handlar de om vetulicolier, konstiga (troliga) tidiga deuterostomer som påminner litet om pelagiska sjöpungar (och oss med, för den delen). En stor främre kroppshalva med gälöppningar, en rejäl svans bakom anus och vad som kan vara en endostyl (en variant på sköldkörtel). Nu skall jag väl kanske inte lulla in helt på konstiga saker som gick och blev utdöda för pass en halv miljard år sedan, men ändå. Det som är så fascinerande med paleontologi och evolutionsbiologi i stort är ju perspektiven; i det här fallet relativt nära släktingar till oss som sam omkring i urtida hav och filtrerade plankton, med organ som har direkta motsvarigheter i oss. Det är väl ungefär så nära evigheten man kan komma, antar jag.



Oh well. Veckan har varit bra, men sanslöst luftig. Vi sätter oss på ronden vid åtta, är klara vid tio och sedan förväntas vi roa oss själva till två, vilket ju kan gå bra, om det inte är som så att allt annat kul på Sahlgrenska redan är kandidatbemängt till tusen. Håhåjaja. Ett bestående intryck av den här kursen (liksom i ännu högre grad hela programmet) är att man antingen skulle kunna stoppa in mer stoff eller korta av hela historien ett år eller två. På ett sätt, om man hade haft ett amerikanskt system med premed/med (mer allmän biologi läst på annan institution följt av kliniska vetenskaper) hade ju det kunnat gå; att kunna få gjort två år premed på ett år hade ju gjort saker och ting litet snabbare. Problemet där är ju att det faktiskt finns fina synergivinster av att man har en mer kliniskt inriktad första del av programmet. Nå. Det fungerar ju som det är. Och egentligen, att börja pilla runt i sådana här saker får väl en ofta att sitta med ett resultat som är sämre än vad man hade när man började.

Liten festivitet här igår, massor med pajer och öl för att på ett ståndsmässigt sätt markera att Arvid var och hälsade på. Det blev trevligt och fint, och i veckan verkar något också vara på gång, förhoppningsvis inte när jag går jour.

... förresten, jag upptäckte att jag hade fått ett sms inatt från Giovanni som satt och översatte isländska sagor och inte kunde titta över. Jag tror att Gabriella kan uppskatta det hela, om inte annat. ^^

Il latte fa bene, magiari anche ai capelli. E poi, come tu a mi insegni, digerirlo è cosa assai ariana.

pepp!

Sedan senast jag skrev har jag hunnit ha ortopedi, och den stora överraskningen var väl att jag har haft rent ohemult kul hela tiden, mer eller mindre. Men det är klart, det har varit massor på akuten, och på akuten trivs jag som fisken i vattnet. Ett litet problem har varit att jag har rätt små händer i en grupp av annars rätt rejäla labbar, så jag har fått hitta egna handgrepp för att subluxera än det ena, än det andra ibland. Men skoj har det varit! Nu är det ett par dagar på Alingsås sjukhus där jag planerar att bosätta mig under ett bord på akuten, därefter var det handkirurgi ett par dagar och sedan skall jag och Fredrik och hälsa på Arvid i Västervik. Det blir nog en fin vecka det här.

Något jag kom att fundera på igår på utvärderingen av kursen är att jag alltid tycker att allt är bra, i vart fall på utvärderingar. Jag har nog aldrig satt lägre än en 2/5 när något skall utvärderas, och nästan allt sätter jag minst 3/5 på. Jag undrar om det mest är att jag är en i grunden rätt positiv natur, eller om det också spelar in att jag aldrig riktigt sett skolan som ett tillfälle att lära sig någonting (undantag: franska, matematik, intubation och en del annat), utan snarare ett sätt att få ett kvitto på att man kan det man lärt sig på egen hand. Jag hoppade föreläsningen idag, efter att ha frågat mig själv när jag senast var på en föreläsning jag verkligen kände att jag lärde mig något. Över huvud taget tycker jag väl att det är så ineffektivt, timtal åt att långsamt prata igenom någonting som kan sammanfattas på ett par tättskrivna A4. Till mitt beslut bidrog också att jag satt och tryckte in ortopedin från sju till fyra kvällen innan. Lång passus om annat, men i vart fall, det gör väl att jag mest utvärderar ifrån om folk är snälla, om jag fått gratis kaffe, om jag fått sovmorgon och så vidare, eftersom själva tillgodogörandet av kunskap framförallt sker på egen hand.

I vart fall, det kändes bra att resonera litet inför sig själv om det där. En hel del av skoltröttheten försvann, då jag lättare för mig själv kan rättfärdiga att jag framförallt går på det som känns givande; det praktiska, seminarie- och gruppövningar, samt det kliniska.

I övrigt är det öl på gång ikväll, Olle är i land igen och alla är glada. Jag skall träffa honom och Agnes om några timmar, har precis lagat mat efter att ha gått en tvåtimmarspromenad i solskenet. Nu mat.

om opinionsläget i Mellanvästern

Jag har fått en liten obsession: amerikanska presidentvalet. Jag har en ny favoritsite, komplett med kartor och opinionsundersökningar. Det är om inte annat ett hjälpligt substitut för sportintresse, slog det mig när vi i rasten häromdagen satte oss vid datorerna i kandidatrummet på röntgen och de andra intresserade sig för ledband i Milan eller vad det nu var. Det har i vart fall varit litet spännande dagar, men nu verkar demokraterna ha en ganska så hjälplig ledning i de flesta swing states utom Florida och Ohio. Det känns änna gött.

I övrigt har det varit en rätt skoj vecka, även om det är farligt med röntgenundervisning i ett nedsläckt rum med mjuka stolar precis efter lunch. Det här med att detaljstudera CT-serier och riktigt få snöa in på leverveners fyllnad har dock passat mig. Alla röntgendoktorer verkar så väldigt glada och nöjda, dessutom.

Det verkar bli ytterligare en lugn helg, folk är antingen bortresta eller så har de upp över öronen mycket att göra. Oh well, det kommer väl andra tillfällen till skörlevnad.

karriärval by quiz

Jag hittade det här på underlakare.se, och... tja, jag antar att resultaten inte förvånar:

ST-test

Husläkare eller kirurg? Barnläkare eller infektionsläkare? Har du svårt att bestämma dig? Gör vårt lättsamma ST-test och få svar på vilken specialitet som passar dig bäst! Synpunkter på testet? Maila till info@underlakare.se.

Resultat

Du har gjort flera val som tyder på att du inte skulle bli en utmärkt kirurg eller ortoped. Istället är det till medicinen du bör ställa kosan. Du är fascinerad av mediciner, i tablett och injektionsform. Interaktionsmekanismer, additiva effekter och polyfarmaci ligger dig varmt om hjärtat. Du ser ronden som ett viktigt redskap i patientarbetet. Det finns en devis som säkert ligger dig varmt om hjärtat: ”Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta”.

Vi rekomenderar en karriär inom Medicinska specialiteter

Resultatet fördelar sig i procent enligt följande:
Medicinska specialiteter 23%
Husläkare 17%
Psykiatri 15%
Barnläkare 15%
Infektionsläkare 14%
Minimal patientkontakt 14%
Opererande specialiteter 2%


... vilket väl mer eller mindre stämmer, även om jag för tillfället, icke-testmässigt, känner att psykiatri och allmänmedicin ligger delad etta, med div. medicinska specialiteter som tvåa och infektion som trea. För kirurgin... tja, jag tycker det är tråkigt, helt enkelt. Att lära sig suturera är inte direkt en intellektuell utmaning, och om jag inte får använda de små grå rätt extensivt så får jag svårt att hålla intresset uppe. Låt vara att anestesin som sagt har varit en mycket positiv överraskning (det är ju nästan internmedicin!), massor med farmakologi, mer patientkontakt än vad jag hade befarat, nästan ingen administration och, kanske viktigast för intrycket, så har jag träffat enbart vänliga, kunniga och engagerade anestesiologer de här veckorna. Och fått beröm för gott handlag och stort intresse, vilket man ju alltid blir glad av. Jouren i onsdags var också den riktigt kul, det är så skönt att känna att man har en nätt liten bank av kunskap, förhållningssätt och (faktiskt) en del åtgärder som man kan använda. Nu blir det röntgen och onkologi veckorna som kommer, det blir nog kul. Jag är i vart fall väldigt tacksam över att jag har de grubbliga, roliga disciplinerna tidigt så jag kan få litet pepp inför resten av hösten.

Doktorandplatsen verkar för övrigt vara helt klar nu, min handledare skickade ett mail om att jag kunde börja direkt efter kirurgin... och, tja, det känns helt underbart, faktiskt. Dels ser jag fram emot att få arbeta med fältet för att det är så sanslöst intressant, dels är det en mycket trevlig arbetsplats och dels är jag litet trött på sjukhus för tillfället. Det är en för inrutad tillvaro för att jag skall trivas; jag har en rätt rejäl arbetskapacitet men jag tappar lätt sugen om allt är uppstyrt på förhand, då gör jag vad jag behöver och struntar i resten medan jag letar stimulans på annat håll (nygrekiska och zoologisk systematik nu i höst... )

Annars så är jag trött, förkyld och sitter hemma med ett glas rödvin, en skål naturgodis och en tillbringare citronvatten och nöjesläser om plattmaskars exkretionssystem och ljudförändringar i keltiska språk (jag är svårligen riktigt klok, men att vara riktigt klok är väl kanske inte något att eftersträva).

Jag saknar Arvid, Sassa, Lisa, Elin och alla andra. Hrm. Jag och Fredrik verkar med litet tur komma iväg till den långhårige folkmusikmatematikern litet senare i höst dock, det skulle vara hur fint som helst. Men det var så fint för ett par år sedan då hela vårt stora, ostyriga gäng fanns i Göteborg. Jag har för lätt för nostalgi.

mp3-blogging by proxy

Товарищи! Underbart litet band som heter Jumbling Towers, gratis-EP att ladda hem!




(... inte för att jag tror att så många följer bloggen då jag ju inte uppdaterat den på hur lång tid som helst innan nu i augusti, men ändå. Bra är de! Särskilt Gamble.)

But we were born,
to make a fuss,
and taunt the things,
that bothered us,
for now.

om du stirrar länge nog på strandastern, stirrar strandastern tillbaks på dig

Håhå jaja. Jag har suttit i fyra timmar och nycklat, som det står i kursbeskrivningen 'okänt växtmaterial'. Så värst okänt var det väl inte, sisådär tre fjärdedelar kunde jag bestämma, men då G-gränsen av någon ganska ondsint anledning ligger på 80 % (och VG antar jag att man bara kan få om man tar med sig något grönt som minst tre av fem systematikprofessorer inte förstår vad det är) så tror jag inte att det gick bra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, med undantag för oskicket med tidiga morgnar hela tiden är det ganska så soft att vara medicinare. Såklart... biologistudenter är lediga mer, men då biologer har öppna sinnen och en genuin kunskapstörst innebär det att även biologer som gör tentor åt biologer i vardande (och åt medicinare som behöver andningshål) har det, med följd att frågorna är kreativa, vilket aldrig är trevligt. Medicintentor innebär, om man hårddrar, att leta upp femton gamla tentor, göra dem och läsa boken. (Uj vad jag gnäller på programmet, det är inte helt allvarligt menat, hoppas jag att ni förstår).

Jag har litet planer för min akademiska otrohet; I have my sights set on beteendeekologi, vilket kommer hjälpa mig med forskningen, och jag kommer att få leka med småspigg (en gång i gymnasiet lurades jag ned i vattnet vid Amundön för att leta småspigg, och sedan dess är jag hooked on småspigg; rysligt tuffa små kräk med lustig uppsyn). Vad gäller det där med forskningen så verkar det verkar som att allt är klart. Jag hoppar och studsar och är glad! Interaction of sex steroids and serotonin in brain heter projektet, så fort kirurgieländet är tenterat och klart så kommer jag att få ägna mig åt diverse besynnerligheter. Jag har lyckats få in litet om evolutionärt perspektiv i projektet, och i övrigt är det... tja, vad det låter som. Serotoninsystemet, personlighetsdrag kopplade till olika genotyper vad gäller'et, kopplingar till affektiva sjukdomar (depression, bipolär sjukdom, generaliserat ångestsyndrom och en hel del mer) skillnader mellan könen vad gäller de här personlighetsdragens förekomst (och då risk att få sjukdomarna), den biologiska grunden till det, och så vidare. En ordentlig massa av det mesta, helt enkelt. Gruppen är trevlig, vi blir två doktorander som jobbar med ungefär samma saker, och den andre (tjugosexåring, nästan klar apotekare, också koffeinist av rang) verkar också trevlig.

En sak som slog mig är att jag inte kommer att komma sent till jobbet, i princip; då jag vanligen är fem till tio minuter sen till allting och min handledare brukar klocka in på minst en kvart kommer jag att vara ett under av god organisation i allmänhet och punktlighet i synnerhet. Aningen ovanligt, i vart fall det senare.

Efter tentan fikade jag och Knyttet (som har fått lön efter sommaren och har en vecka ledigt innan hon får börja med inte mindre än tre biologikurser, avundsjuk, jag?), och sedan fick jag, efter en mycket snygg logistisk operation, en pratstund med Elin och Catrin, och dessutom kompendier för idag. Vi har kirurgisk intensivundervisningsvecka, och tenta på måndag. Det är väl okej, även om en del grejer känns måttligt stimulerande. Dock har kirurgin överraskat positivt, trevliga föreläsare och en del intressanta föreläsningar. Jag har lovat mig själv att ge det hela en chans, ha ett öppet sinne och så vidare, och inte bara sikta in mig på klarad tenta och kanske att få lära mig sy ett sår av det mindre slaget.

Nu skall jag laga mat och sedan var det ost och öl hos en väninna till dorogaja Agnes, den senare återkommen från det stora landet i väster. Hurra!

(Hon sms:ade för övrigt och undrade om jag hade koll på hur vilka bårhus som finns här i stan, och hur de jag besökt varit inredda. Det var tydligen inför ett skolprojekt. Jag vet inte vad de ägnar sig åt där på Chalmers (man kunde ju förledas att tro att A-sektionen var litet mindre... Chalmers), men jag har mina fördomar och jag blir glad när de bekräftas.)

hej Kalliope

Ibland är världen full av poesi. Som när GP längst upp på hemsidan kör 'Anlagd korvvagnsbrand i Gamlestaden'. Som i en dikt, antagligen skriven av Tage Danielsson.

augustiregn

Jag har alltid varit väldigt tilltalad av oväder, av någon anledning. Bland det finaste jag vet är att gå, gå, gå i en ordentlig storm, bli genomblöt, kringblåst och omruskad; det livar alltid upp mig ordentligt. Därför är jag nå, liten tacksam över det rejäla oväder som parkerat sig ovan Västsverige, jag har tillbringat den senaste timmen med att gå längs kajerna. Nu är jag tillbaka, och sitter med en stor kopp kaffe och mår riktigt bra. Jag har ett avsnitt av Naturmorgon som jag inte lyssnat på ordentligt än, och jag har en kampanj att skriva på till vår lilla rollspelsgrupp. Nu blir det Coriolis, vilket gruppens residente sci-fitok (jag) uppskattar.

I övrigt har sommaren varit väldigt fin hitintills, jag har varit ledig sedan internmedicintentan och har bara haft min lilla sommarkurs i floristik och faunistik att ägna mig åt vad gäller rena måsten. Annars har det varit en vecka på Rhodos, Arvikafestivalen och inte fullt två veckor på landet uppe i Jämtland. Det känns, som man säger, änna rätt gött.

Jag kanske tar mig för att använda den här grejen litet mer. Jag får se.

I övrigt får jag rekommendera Baustelle. Intellektuell, italiensk snyggepop! Mi piace veramente! Nya albumet är finfint!

hiatus

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det statistiktenta att lämna in! Någon gång skall jag lära mig planering, men det verkar helt klart inte bli i detta liv. Jag har klarat internmedicinen med min vanliga tankspridda elegans; det hela avslutades med att jag släntrade in i tentasalen sådär tjugo minuter sen och log litet fåraktigt åt kursarna mina. Själva tentan gick riktigt bra, trots en del frågor som väl närmast kan beskrivas som löjliga. Nu har jag då statistiken och litet italienska kvar (och en liiiten sommarkurs med tema ränna runt i fält och nyckla växter), men när det är gjort så får jag ta det lugnt. Till saken hör att jag har en rent patologisk oförmåga till det, och kommer säkert knappt överleva två och en halv månad av total overksamhet. Håhåjaja, hur skall det gå?

söndagskverulerande

Öhm. Det har påpekats för mig att något av meningen med en blogg är att den skall uppdateras ofta. Jag håller, av ren princip, inte med. Och framförallt håller inte mitt schema med. Jag fick mig ett ganska fint litet stipendium av FFS i höstas, men måste läsa kurser inom de fakulterna amounting to minst halvtid sett över året. Och eftersom att jag fick pejl på't i november så har det gett mig en tvåhundraprocentsvår. Hurra säger jag, och ter mig mer och mer som någon sorts nervös sak tillhörande gnagarsläktet. Nå, jag löser det i vart fall med italienska, experimentdesign och statistik samt floristik och faunistik. Jag hävdar mig, som sagt, vara en poster boy för det där släktet av mångsysslande renässansmänniskor som de där batikklädda människorna borta på institutionen för allmänmedicin anser att vi skall försöka bli. Jag har dessutom gitarrlektion en gång i veckan, spelar (nu spelleder) rollspel med vår lilla, socialt mycket missanpassade grupp en eller två gånger i veckan, och försöker till på köpet bli full under ordnade former och till musik inte allt för sällan. Jag känner mig alltså litet som en smågnagare av det slag som framlever korta, hektiska liv under det att de försöker undvika både räven och kattugglan.

Titta där, nu fick jag känna mig duktig. Jag använder i vart fall min blogg till självhävdelse och -ömkan, och jag antar att det hör till huvudsyftena. Jag är hemma i Utby och är katt- och husvakt medan mor och far hälsar på systerskapet i Kuala Lumpur. Trettio grader, säger ni? Sol, säger ni? Trevligt. Imorse var för övrigt Två Dagar rätt bra. En intressant artikel om olja och en rolig intervju med Henrik Schyffert. Annars har ju den bilagan schangserat totalt; matpornografi, ett par viner, en sanslöst brackig och totalt oinspirerad resa till valfritt italienskt vindistrikt... och ett nu-går-världen-underkåseri av ett slag som är så löjligt att man knappt skulle vänta sig det från en kultursida. Vilken jävla lobotomerad myrslok som helst kan klara av att dricka whisky från Islay, viner från Kalabrien och föra illa initierade men mycket oroade små samtal om global uppvärmning. Det blir så... tja, tomt och brackigt. Ack.

I övrigt är saker fina. Fesitivitas hos Fredrik ang. kamrat Jacobs födelsedag ikväll. Dessutom reumatologivecka i förra veckan; jag tycker om de små och kluriga disciplinerna. Dessutom fick jag beröm för mitt mycket litterära journalskrivande samt för att jag var duktig på att att föra inkännande samtal. Det kändes fint, jag är en duktig pojke. Nu skall jag dricka kaffe.

om internmedicinens välsignelser och tossiga kulturjournalister

Ja, se han skriver i vart fall. Nu vart det tydligen ett nytt år... och något får jag väl göra åt den här bloggen, som jag så styvmoderligt behandlar. Alexandra hade uppdaterat sin, så då får jag se till att inte vara sämre. Internmedicinen tuffar på, nu är det en tre veckors hjärtkurs som inletts med EKG-tolkning. Jag är glad, eftersom att det är fasligt klurigt och jag faktiskt sitter och lyssnar uppmärksamt. Jag har en tendens att somna på föreläsningarna, men så är inte fallet nu, och så har inte varit fallet de senaste veckorna. Internmedicinen är i stora drag klurig, och jag är glad. Jag bävar dock inför kirurgin som verkar vara en termin av totalt tråk, av brist på intellektuell stimulans och av kroppsvätskor som skvätter hit och vart. Eller kanske inte riktigt så... men, nå. Ju klurigare desto bättre. Jag har lagat mat (pajer och soppor) sedan jag kom hem vid fem, men nu har jag sett mig ett Houseavsnitt och sitter med internmedicinboken.

Jag vet inte riktigt om jag skall börja gnälla om saker här... men, åh. De som läser GP har kanske märkt att herrar tomtar på kultursidorna har blivit alldeles till sig i trasorna av att han den där Staël von Holstein blivit invald i Statens kulturråd. Nu är ju han rätt knepig och... tja, verkar ju inte vara den mest bildade av individer alltid, men han är helt klart rätt skärpt. Dessutom har han ju åsikter som är som ett rött skynke för en del; de verkar driva som tes (även om de mest blir små antydningar) att för att få ägna sig åt kulturpolitik får man inte tycka annat än att all kultur skall sponsras och det helst rätt massivt. Om inte skriker folk på kultursidorna nyliberal, äääk! och... tja, forsätter skrika.

Han har bland annat påpekat något om att pengar som staten lägger på kultur är sådant som inte läggs på sjukvård. Och han antydde ju därigenom att det inte är självskrivet att pengar skall läggas på... tja, exempelvis fria teatergrupper. Givetvis gallskriker en del människor då, framförallt de vars försörjning är beroende av statliga bidrag till verksamheten. Vilket ju inte är konstigt, men ändå. Helt klart är att en del inte vill... oh, för att använda ett av deras egna favoritord, problematisera det faktum att svenska folket kraftigt subventionerar olika branscher. Han ställer helt enkelt frågan 'skall vi göra så här?' och den tycker en del inte om att få höra. Det skall vara någonting hugget i sten, en moralisk plikt för oss alla och Gud nåde den som säger något tvivlande om det hela, ty han skall få utstå sarkasmer på sidan 55 i GP. Det finns gott om argument för en generös kulturpolitik, men vad fan, i sådana fall så kan man faktiskt föra fram dem! Och det jag skriver om, det rör ju inte små surmagade notiser här i lokaltidningen utan snarare kulturpolitiken och debatten kring den i stort.

Om man nu är så övertygad om att svenska folket skall och vill betala dessa verksamheter, ja då är det väl inte svårt att faktiskt föra en diskussion om det hela och inte direkt skrika nyliberal!* till folk som inte är det och sedan gå upp i falsett och göra sig totalt omöjlig.

... åh, var var jag? Jo, ja. Om man nu är övertygad om att man har goda argument kan man faktiskt försöka ta en seriös diskussion när folk av annan åsikt signalerar att de vore intresserade av det hela. I och för sig, att kräva det av svenska kulturjournalister kanske vore litet elakt.

Nu skall jag promenera.

-----
*Såsom någon som då och då faktiskt har nyliberala tendenser finner jag detta drag (som återfinns hos en viss sorts halvbildade människor) rätt roande. De flesta som går omkring och är rädda för nyliberaler skulle inte känna igen en om den så bet dem i rumpan. Den svenska vänstern har ungefär samma, av okunskap och rädsla präglade, förhållande till nyliberaler som den mer tokiga amerikanska högern har till muslimer.