en smärtsam känsla i trakterna av processus xiphoideus

Satan också. Jag skulle till att beställa Därv, som en klumpig vän fördärvade medelst kaffe för någon månad sedan, jag tänkte att den väl måste vara tillbaka i tryck. Och så är den definitivt slut hos förlaget. Jag mår verkligen inte bra av att få böcker förstörda, än mindre av att inte kunna köpa dem ånyo. Så nu får jag antingen köpa the Slynx - i en allt annat än vacker utgåva eller Кысь... och i vanliga fall hade jag väl tagit den ryska, men det tar en mindre evighet att frakta den, även om jag köper den från Ruslania, och så blir den dubbelt så dyr med. Så, äsch. Det får bli den engelska. Dessutom köper jag ett par exemplar av Mabinogion, en present och en till mig. Och så blir det en italiensk grammatik. Och kanske litet mer.

Men åh. Inte mina böcker. >.<

baby, I'll be your inattentive capybara any day

Questionable Content har en förmåga att få mig på utmärkt gott humör. Hur kan man inte älska ett gag som involverar gnagare modell enorm?

Arvika var oerhört trevligt. Bilddagboken står mig bi här. Tjugoen sedda konserter, bäst var Wendy McNeill, Marit Bergman, Patrick Wolf, Nouvelle Vague och Maia Hirasawa.

Jag skall nog skriva litet mer ofta nu, tror jag. Jag har ett mycket officiellt sommarlov, GU:s ekonomiavdelning har äntligen fått tummen ut ur var de nu hade den och jag har fått mitt stipendium. Så, tja. w00t? Om bara vädret ville bete sig som folk, men jag antar att man aldrig slutar få fan för att ens förfäder kände att 'nejmen! Jag vet! Vi fortsätter norrut!' när de kom någonstans till trakterna av loiredalen. Hoppas de blev uppätna av grottbjörnar vad det led. Veckan sedan Arvika har tillbringats med litet jobb, nörderier, bak och matlagning i stora grupper. Vilket i och för sig har varit outsägligt mysigt.


Tankfullhet och kontemplation modell festival.

расстояние и пространство

Min agenda är så fullkomligt totalt tjock med saker jag borde göra så det är rent okristligt. Tjockare med saker att göra än vad en mycket tjock karl från Milwaukee som kör lastbil är tjock med tjockhet. En tjock karl som kör lastbil och börjar varje morgon med att med köttiga nävar sätta i sig tre ostburgare av amerikansk storlek. Tre ostburgare som han sedan följer upp med en halv helstekt gris, femton munkar - och en abbot som av en händelse trillat ned i fritösen -, nio liter läsk, en kaffekanna stor som en medelstor grävling samt två After Eight.

Jag har alltså jättemycket att göra.


Jag klarar verkligen inte av ett samtal på, oavsett hur trevligt sällskapet än må vara, mer än sådär trekvart utan att behöva använda det lilla ordet 'kasus'. Det är en skada jag har.

Jag är ju något av en kasusvetare. Öhöhö. Höhöhö.

Öh.

... jag får alltså inte dra mitt cellbiologiskämt om John McEnroe?

Nähä. Nå. Jag går väl och lägger mig istället. Och lyssnar på Би-2. Bi dva, liksom. Änna. Serru.

hej pappersinsamlingen!

Om vi säger så här. VHS har fått någon sorts fnatt. De har skickat antagningsbesked sex (6!) gånger hittills för att tala om för mig vad jag har sökt, vad jag har för poäng och att ifall någonting inte stämmer skall jag ta kontakt med dem. Någon där tycker om att skicka kuvert till mig. Besynnerliga individer.


Hej sjätte ansökningsbekräftelsen!

Förresten är Mixtapes & Cellmates hur bra som helst.

(Nej, jag tänker inte läsa 200 %, jag var litet rådvill i april bara. Jag nöjer mig med medicinkurserna och italienskan. Humanisten har, har jag märkt, generellt litet lugnare och snällare kurser än de som finns att tillgå på berget och, oh, jag saknar språk!)