när man ändå håller på (som flickan sade)

Eep! Eeep! De i dansvänlig, litet cheeky elektronika någorlunda förtjusta bör kolla up Marsheaux - en ny favorit sedan några veckor. Två töser från Thessaloniki med en förkärlek för gammal new wave och things that go blipp in the night.

Alla utan undantag skall kolla upp Christian Ward. Vackert!

Боже мой, они убили Кенни!

... öhm. Jag kommer hem, plakat som en liten sill, slår på datorn för att tittat till diverse sociala begivenheter och vad ser jag? Jag ser Göteborgs-jävla-Posten som blivit alldeles till sig i trasorna över att Bruce-hej-jag-ser-ut-som-en-gnagare-modell-kapybara-Springsteen har beslutat sig för att turnera med sitt band ånyo. Och - låt nu vara att jag inte tittat till artikeln - det är självklart en inkännande krönika av han den där tunnhårige. Och någon sorts hyllningsartikel. Jag förstår det verkligen inte. Nog för att mitt förhållande till Bruce Springsteen är ungefär detsamma som till David Hasselhof - någonting som är populärt предже всего i Sverige/Tyskland (stryk det som inte passar) kan per definition inte vara någonting som kristet folk kan tycka om... men ändå. Någon på en tidning som 'når över 600 000 läsare varje dag' har a) ett patologiskt behov av att känna sig som en tuffing och b) därav ett behov av att BO I EN STAD DÄR TUFFINGAR SPELAR PÅ ARENOR... och denne någon behövde tydligen byta kalsonger ikväll. GP har ett behov av att känna sig som en stor och tuff tidning och vad som helst som kan ge dem a remote possibility of att ge ut tuffa små bilagor får dem att pipa av glädje à la femåring som får sin favorit-My Little Pony, med medföljande borste. Folk som lyssnar på Bruce Springsteen kan inte vara kloka i huvudet i min lilla värld - varför överåriga karlar när man kan lyssna på depraverad/degenererad skatepunk? Vi ställer oss oförstående till detta. Elin och Arvid inflikar nog något om smartassjazz också.


À la gauche - Hydrochoerus hydrochaeris
à la droite - även hober i snusnäsduk kan
behöva Purex.

... med vad annat? Vin hos Agnes! Många fina människor (bara fina människor), sång och depraviteter samt inkännande kommenterarer om hur hemskt styv m. trapezius och (troligen) m. longus colli var (Agnes kved) och hur viktigt det är med bra arbetsställningar, väldigt mycket kittlande på spårvagnar och spårvagnshållplatser samt ett rent allmänt välbefinnande. Gosskvadronenes pin-upkalender av år 2006 behandlades också. Jag glömde tydligen min kamera hos Agnes, чёрт возмите - där gick de små filmerna med sjukt genanta skalövningar. Oh well. Jag funderar på att undersöka hur herr Tandborste mår, men jag har ett glas med något grönt i. Och is. Is är alltid bra. Gröna drycker med is. Det är nästan så att man får för sig att sjunga något tacksamt ur psalmboken.

Det slå mig att höstens projekt italienska kommer att ytterligare göra mig till bekantskapskretsens enfant terrible vad gäller besynnerliga små utrop. Jag kommer dock att kunna kommunciera ståndsmässigt med Gabriella, vilket ju vore en mycket trevlig bonus. Nästa projekt (månne om ett år) blir antingen nygrekiska eller tyska. Mumma.

den eviga frågan

Ja, frågan är som vanligt - nålfruktmossor eller sprit? De Way Out Westbelägna talade om klubb. Jag är game i den mån det inte är på kajskjul vaddetnuheter, för där var det hiphop och hiphop ger mig utslag och får mig att hata världen. Kontiki vore hur fint som helst, och Pustervik vore inte, som man säger, kattskit det heller. I övrigt har dagen tillbringats med marimekkobonadsköp (hej du svenska språk! Tack för de sammansatta orden!), vin och oredlighet modell redligt hos Agnes och pizzabak. Jag har dessutom slösurfat och tagit kort på saker. Nu sitter jag dock och... ja, bloggar, men innan det så satt jag och förberedde den botaniktenta som drabbar mig nästa måndag. Så, tja. jag fortsätter med nålfruktmossorna ett litet tag.


Phaeoceros


Whiskey sour




---

Update framåt halv ett: det blev kajskjul 8, så jag stannar hemma. Jag kanske skulle göra mig en whiskey sour? Glenkinchie och citrusfrukter har jag ju. Hm!

en smärtsam känsla i trakterna av processus xiphoideus

Satan också. Jag skulle till att beställa Därv, som en klumpig vän fördärvade medelst kaffe för någon månad sedan, jag tänkte att den väl måste vara tillbaka i tryck. Och så är den definitivt slut hos förlaget. Jag mår verkligen inte bra av att få böcker förstörda, än mindre av att inte kunna köpa dem ånyo. Så nu får jag antingen köpa the Slynx - i en allt annat än vacker utgåva eller Кысь... och i vanliga fall hade jag väl tagit den ryska, men det tar en mindre evighet att frakta den, även om jag köper den från Ruslania, och så blir den dubbelt så dyr med. Så, äsch. Det får bli den engelska. Dessutom köper jag ett par exemplar av Mabinogion, en present och en till mig. Och så blir det en italiensk grammatik. Och kanske litet mer.

Men åh. Inte mina böcker. >.<

baby, I'll be your inattentive capybara any day

Questionable Content har en förmåga att få mig på utmärkt gott humör. Hur kan man inte älska ett gag som involverar gnagare modell enorm?

Arvika var oerhört trevligt. Bilddagboken står mig bi här. Tjugoen sedda konserter, bäst var Wendy McNeill, Marit Bergman, Patrick Wolf, Nouvelle Vague och Maia Hirasawa.

Jag skall nog skriva litet mer ofta nu, tror jag. Jag har ett mycket officiellt sommarlov, GU:s ekonomiavdelning har äntligen fått tummen ut ur var de nu hade den och jag har fått mitt stipendium. Så, tja. w00t? Om bara vädret ville bete sig som folk, men jag antar att man aldrig slutar få fan för att ens förfäder kände att 'nejmen! Jag vet! Vi fortsätter norrut!' när de kom någonstans till trakterna av loiredalen. Hoppas de blev uppätna av grottbjörnar vad det led. Veckan sedan Arvika har tillbringats med litet jobb, nörderier, bak och matlagning i stora grupper. Vilket i och för sig har varit outsägligt mysigt.


Tankfullhet och kontemplation modell festival.

расстояние и пространство

Min agenda är så fullkomligt totalt tjock med saker jag borde göra så det är rent okristligt. Tjockare med saker att göra än vad en mycket tjock karl från Milwaukee som kör lastbil är tjock med tjockhet. En tjock karl som kör lastbil och börjar varje morgon med att med köttiga nävar sätta i sig tre ostburgare av amerikansk storlek. Tre ostburgare som han sedan följer upp med en halv helstekt gris, femton munkar - och en abbot som av en händelse trillat ned i fritösen -, nio liter läsk, en kaffekanna stor som en medelstor grävling samt två After Eight.

Jag har alltså jättemycket att göra.


Jag klarar verkligen inte av ett samtal på, oavsett hur trevligt sällskapet än må vara, mer än sådär trekvart utan att behöva använda det lilla ordet 'kasus'. Det är en skada jag har.

Jag är ju något av en kasusvetare. Öhöhö. Höhöhö.

Öh.

... jag får alltså inte dra mitt cellbiologiskämt om John McEnroe?

Nähä. Nå. Jag går väl och lägger mig istället. Och lyssnar på Би-2. Bi dva, liksom. Änna. Serru.

hej pappersinsamlingen!

Om vi säger så här. VHS har fått någon sorts fnatt. De har skickat antagningsbesked sex (6!) gånger hittills för att tala om för mig vad jag har sökt, vad jag har för poäng och att ifall någonting inte stämmer skall jag ta kontakt med dem. Någon där tycker om att skicka kuvert till mig. Besynnerliga individer.


Hej sjätte ansökningsbekräftelsen!

Förresten är Mixtapes & Cellmates hur bra som helst.

(Nej, jag tänker inte läsa 200 %, jag var litet rådvill i april bara. Jag nöjer mig med medicinkurserna och italienskan. Humanisten har, har jag märkt, generellt litet lugnare och snällare kurser än de som finns att tillgå på berget och, oh, jag saknar språk!)